En tur till Köpenhamn

Äntligen blev det av, resan till Köpenhamn, som jag sett fram emot så länge. När jag hoppade på pågatåget i Ystad var vädret hyggligt, men i Köpenhamn skulle det ligga ett kompakt regnmoln typ hela dagen. Vad väljer man då? Fina jackan, varma jackan eller vardagsjackan? Prova, prova, prova. Till slut insåg jag att det var mest praktiskt med den regntäta (men jättesnygga) vardagsjackan.

Glashallen.                                                                                                                         Fotot knyckt på nätet

Exteriört.                                                                                                                          Foto: har jag INTE tagit

Så var jag då framme i Malmö där jag skulle träffa min syssling Britt-Marie. Hur förvånad kan man bli på en skala? Detta var inte gamla Malmö, med den pyttelilla vänthallen. Okej, jag visste att dom byggt om och till, men det här var oväntat. Maffigt och supermodernt! Wow! En stolt skåning leeer just nu…

Britt-Marie och jag satte oss på Öresundståget och det första vi gjorde vid ankomsten var att titta in i Rådhuset. Jag hade ingen aaaning om att man kunde traska in där hur som helst. Där köpte vi varsitt paraply med kartbild på Köpenhamns gator. Kunde komma till användning, om inte på det ena så kanske på det andra sättet. Se nu framför dej en solig dag och du fäller upp ditt paraply för att stå och glo upp i paraplyet för att leta efter en gata som antagligen inte finns med på bilden…

Det mäktiga Rådet!                                                                                                                   Hittat på nätet

Ströget väntade. Vi vimsade runt som yra höns ut och in i affärer. Jag var så hungrig så det sved i magen, så vi blev “tvungna” att överge affärerna för en stund. Mot favvorestaurangen Café Norden! Alla går dit och alla sitter kvar tills dom släpas alternativt slängs ut. Vi lyckades till slut få ett bord vid toaletterna – ett toalettbord alltså. Vi slängde oss över ett annat bord, mitt i en tugga, när vi såg att ett par lyfte lite på häcken.

Övre våningen i det gamla huset.                                                                               Foto: Ann Dessnert

Som sagt...                                                   Foto: Ann Dessnert

Proppmätta efter mat, kaffe och sagolik pajaktig (hmmm…?) tårta/kaka, segade vi oss runt i butikerna igen tills det blev kolsvart ute och dörrarna låstes. Jaha, då var det väl bäst att ta sej tillbaka till stationen då. Men vad in i alla glödheta kalsonger var detta? Vi kände inte igen oss! Ingenstans! Ingenting var sej likt! Hade dom flyttat på Rådhuset, eller? Två vilsna men tappra höns…i en mångmiljonstad…i utlandet…i mörkret.

Vi frågade en som pekade dit. Vi frågade en annan som surrade om lejon och Hans Andersen. Alldeles intill oss står en kvinna som ser lika vilsen ut som vi. Britt-Marie kommer till hennes undsättning. Det utvecklas en jätteunderlig konversation på danska kontra svenska. Den ena fattar inte vad den andra säger och vice versa. Jag börjar gapskratta för det var verkligen ROLIGT. –“Följ med oss,” sa Britt-Marie och damen tog ledningen och förde oss till en trappa ner till en station mitt i gatan. Sen säger damen: –“Ta tåget som kommer nu och åk två stationer så kommer ni till Centralstationen!” Nu förvandlades vi raskt från höns till åsnor. Åsnorna åkte tack och lov gratis till destinationen.

Inredningen i butiken är inte som hemma...                                                             Foto: Ann Dessnert

Av detta lär vi oss att alltid ha pannlampa i mörkret och framförallt inte skryta om att alltid komma rätt även på Vilsestigen. Vi var ju för fan på väg till England, till fots! Men dom har läckra affärer i Köpenhamn…hahaha!

På gensyn!