För ett tag sedan skrev jag och berättade lite grann om den otroligt speciella och vackra platsen Gislövshammar. Den lilla byn, som ligger längst ut på en udde vid havet. Där finns bara små gulliga hus och en fin liten sandstrand. Om man går runt byn från havssidan möts man inte av mycket mer än en gräsäng. Men nu är det inte ängen jag ska prata om.
Den som läst mitt förra inlägg om Gislövshammar minns kanske att jag berättade om att man sågade ut stora runda kvarnstenar ut klipphällarna här. Här är bildbeviset. Gigantiska rundlar, får väl ändå säga. Det var inte bara att slänga upp dom på axeln och traska iväg.
Det skulle vara intressant att veta hur man transporterade bort kvarnstenarna härifrån. Det går knappast att köra bil eller traktor på dom kuperade hällarna och en bandvagn kan vi utesluta. Bara att ta sej ut hit där gossarna står är ganska så komplicerat. Man får hoppa på tuvorna…
Varje gång jag kommer hit blir jag lika imponerad. Det är en bit Skåne som jag inte tror man hittar på något annat ställe runt den skånska kustremsan – och den är ju inte direkt kort. Visst finns det många stenstränder, särskilt på västra sidan, men dom här hällarna är dom ensamma om i Gislövshammar.
Se bara så grann utsikten är! På våren varje år anläggs en jättestor majbrasa på gräsängen alldeles nere vid havet. Utmärkta brandsläckningsmöjligheter med andra ord. Då skålas det i glögg och firas storslaget med sång och musik. Att se lågorna slicka himlen i mörkret är alldeles fantastiskt med havet och vågskvalp som bakgrund.
Ett spännande stycke historia, som ligger i havet. Nästa gång ska jag ta med lite vinterbilder härifrån. Isklubbor och issemlor.
Och ute är det grått idag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar