Som barn och ungdom var jag väldigt aktiv med mina penslar och färglådor. Det gick väl inte en dag utan att jag dök ner i fantasins magiska värld och skapade bilder eller teckningar, men bara för mej själv. Alster som jag idag tycker är riktigt spännande. Kolla på den här!
Har jag verkligen gjort den här? Måste ha älskat färger redan i livmodern. Och var sjutton har jag hittat motivet nånstans? Fast det var inte så att jag hittade motiven. Det var penseln som började leka och det var bara att följa med. Sån var jag och sån är jag fortfarande…
Inte ens på den tiden tyckte jag gympa var roligt, bara ett stort skämt. Men att iaktta och återge saker inne i mitt huvud kunde (och kan fortfarande) ge mej de mest lekfulla uttrycksfulla proportioner, vare sej dom är sanna eller inte. Ja, oftast inte sanna då.
Där satt jag på mitt flickrum i Örby och tittade ut genom fönstret mot grannhuset, där Gittan och Ann-Marie bodde. När det började skymma såg jag bara mej själv som en spegling i rutan. Var det denna trotsiga min jag såg då? Undrar om det är dags att plocka fram dom slitna penslarna igen?
Och den här då? Hade jag pippi på pippi redan på så tidigt stadium? Önskar att jag kunde krypa in i hjärnvindlingarna och ta reda på hur jag verkligen var/är funtad. Nåt skruvat är det! Och då har jag inte lagt ut dom mesta anmärkningsvärda bilderna ännu. Vågar jag det? Okej, jag tar en som är hyggligt snäll…
Ooooops! Det blev visst lite naket! Med Carmen Cruller (Curler hette det i verkligheten) kunde man nå oanade resultat. Att använda dom där skitvarma och skithårda spolarna var inte alls roligt. Dom bidrog bara till att hamna i tecknarens block! Men nu ska jag avrunda detta epos…
Snart är det jul och ett nytt år står för dörren. Därför ber jag alla att ta detta med en klackspark och inte fastna i muttranden och negativa suckanden. Livet är en fest och jag tänker fortsätta fira! Lääänge!
Plingeling!
Bilderna fotades av Leo efter att han drunknat i den massiva högen av osorterad “konst”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar