Vad är det som luktar?

 

He, he, he…jag har en ny börs! Nästan likadan som den jag önskade mej. Allt som jag hade i tråkbörsen fick plats i min nya plånbok. Så det kan bli!

Den här senaste veckan har vi slitit med mina vindsförråd. En lätt överdrift – sanningen är att gamla kuddar och filtar, som jag inte minns att jag hade, nu har förpassats till sin nya viloplats, i sopcontainern på gården. R.I.P. Några skor fick följa med. Faktum är att jag inte visste att jag hade så ofantligt många skor. Hela och fina. Ja, halleda!

Nu tar vi en nypa frisk höstluft!

 

Att stå nere vid havet en solig dag som denna, gör att alla sinnen renas. Särskilt den instängda vindslukten får fritt spelrum. Vindslukten kan inte jämföras med någon annan lukt och den luktar i stort sett likadan i alla hus. Tur att den går att vädra ut så lätt. Källarlukten är en annan fuktig och otrevlig lukt. En lukt av gammal mögig potatis. Inte möglig, utan MÖGIG. Det är stor skillnad. Hur fasiken kom jag in på det nu då?

Tillbaka till Bettan…

 

Men ser man på! Bettanmuffen (stjärtlappen på sadeln) har fått besök. En flua! (Översätts till fluga på ren svenska). Det var tur jag upptäckte den och att det inte var en geting. Det hade inte varit roligt att sätta sej på en geting. Usch, vilka snuskiga tankar det dök upp nu då!

 

Å där kommer Leo med Grete mellan benen. Nämen, vad är det jag skriver egentligen? En sån här varm och vacker dag?! Hrm! På Leos högra sida, havssidan, skränade måsarna i sina våghalsiga och ekvillibristiska störtdykningar. Uppvindarna just där samlade fåglar i 100-tal. Vilken trevlig gratisuppvisning!

 

Solen står lågt på himlen och det blir svalare efter hand. Dags att vända på skutorna. Vi tar Fyllevägen hem. Om nån vill veta varför den kallas så, är det bara att fråga… Tänk lördagskväll i fyllan och villan. Tänk polisbil med saftblandare.

 

Himma! Det vore en förnedring att behöva översätta detta, så jag låter bli. Nu vankas småländska isterband och lingonsylt till middag. Ibland får man tulla lite på gränserna. Och eftersom det är Fars dag tillåter vi oss att mumsa på mjuka pepparkaksskivor med mera lingonsylt och vispad grädde.

Bettan och Grete står i cykelstallet och insuper mögig källardoft…

Pling, pling!

Å jag har själv lyckats ta bilderna den här gången också.