Öster om Kalmar

 

Vad hittar man där? Jo, en långsträckt ö på 14 mil och på det bredaste stället inte mer än cirkus 1,2 mil. En tarm alltså, men en alldeles bedårande och storslagen tarm. När jag sett på de senaste avsnitten av “Bonde söker fru”, kniper det till lite extra i hjärteroten. Dessa solnedgångar i väster och svalornas pipande i skyn går inte att glömma.

 

 

Här i Runsten hade jag ynnesten att få bo i tio somrar, som har kommit att betyda väldigt mycket för mej. I det lilla gula huset längst till vänster bodde jag. Det röda huset fungerade mer eller mindre som ett museum och bostad åt mössen. Man hörde hur dom försökte knapra sej igenom väggen in till mej. Inte kul!!!

 

 

Det här var min landlord Rune. Han var kanske lite väl upptagen av sin egen betydelse i byn, så han gav sitt hus namnet Runebo, antagligen för att ingen skulle glömma honom. Gudfruktig som få, men helt i avsaknad om vad det betydde i praktiken. Han hade en liten väderkvarn på tomten, som för vart år som gick tappade delar. När vingarna fallit förstod jag att det inte var långt kvar…

 

 

Hans tomt var jättestor och det växte massor av ogräs på den del man ser på bilden. En alldeles onödig tomt, som ingen vistades på. Han slapp ju nära grannar förstås och det var vackert när man närmade sej huset från söder.

 

 

Här, bakom syrenhäcken, bodde jag. En väldigt oansenlig entré kan man lugnt säga. Spindlar, tvestjärtar och gråsuggor sprang gatlopp ut och in genom den otätade dörren. Jag tog vad som fanns till hands och knölade ner en gammal vaxduk mellan dörren och golvet. Tapeterna inne i det ena rummet var ömsom smal- och bredrandiga som en pyjamas. Jag köpte färg och målade över eländet. Man måste ju leva där utan tapeterna tog död en. Det blev MYCKET lugnare!

 

 

Hit, till Ismanstorp, cyklade jag ofta. Det är otroligt vackert, mystiskt, spännande och på nåt sätt nåt heligt över den platsen. En borgruin mitt inne i skogen, omgiven av enbuskar och betande får. Känner man ingen frid här, så finns det ingen frid någonstans i världen.

 

 

Och havet! Alltid närhet till havet. Sååå jag längtar tillbaka!!! Och Rune kan numera sitta på sitt moln och blicka ner över sitt Runebo…