Skattletardag på stranden

Det är ingen ordning på vädret numera. Och varje gång dom spår väder blir det mer eller mindre galet. Regn när dom säger sol och sol när dom pratar regn. Det enklaste är att titta ut genom fönstret. Och just en sån dag var det igår – en solig, hyfsat varm och lugn dag. Men så skulle det ju inte vara enligt SMHI eller YR-vädret eller nån annan väderskojare. En passa-på-och-njut-dag, det var vad det var.

Himlen har fallit i vattnet!                                    

Redan i början på skattletardagen ramlade jag rätt in i en färdigmålad tavla. Det bådade ju gott, tänkte jag, full av förväntan. Så kom vi in i ett bostadsområde där det satt en matmojäng för småfåglar utanför ett fönster. En talgoxe retade mej genom att hoppa fram när jag hade kameran på magen och gömma sej när jag precis skulle fota den. Det kallar jag kommunikation!

Jaha, ska det vara kurragömma så ska det väl det!

Väl nere på stranden kunde man se små geléklumpar överallt. Maneter. Men så här års? Det var konstigt. Dessutom var dom så himla små. Inte ens så stora som plommon. Nåja, dom låg i alla fulla fall där och glittrade som små diamanter, våta och glansiga.

Strandmanet eller UFO?

Vågorna hade spolat upp massor av sån där trådig tång, som bara blir mörkbrun och trist, men där mitt i skymtade en annan sorts tång. Guldtång! Nä, det hade ju varit fint om det var det! Ska kanske satsa på en trisslott?! Kom på att det låter väldigt likt "trist lott", så det får vara.

Tänk om det vore riktigt guld, va?

Så tog vi vägen tillbaka genom det lilla bostadsområdet nere vid havet och var på väg ner mot småbåtshamnen. Båtarna låg upplagda på sina ställningar och jag fascinerades av alla fantasifulla namn man hittat på åt sina små dyrgripar. Vad sägs om detta exempel?

Tål att fundera på stavningen här!

Det lider mot skymning alla redan. Vi har gått in en ny tid igen – vintertid, och kvällen kommer snabbare. Solen ligger lägre och ger fantastiskt ljus på motiven. Jag ville inte gå hemåt, nej, nej, nej, det ville jag inte, men jag insåg att minneskortet var proppat med bilder, som måste fixas när man kom hem.

Kvällstvagning.

Det här fick bli en av dom sista bilderna. Jag fick ingen talgoxe, men dom här killarna radade snällt upp sej. Man får väl tacka för det. Visst ser det inbjudande ut? Harmoni. Dags att bryta upp! Jag ska på kurs i kväll och måste hinna peta i mej lite mat, så enough is enough.

Passa dej för vem du följer med!

Varför måste man alltid hålla nån i handen vart man än går? Och är inte den här bilden lite fel på nåt sätt? Jag tänker väl för mycket…

Gyllene hälsning!