Regn och regn och regn. Grått och blåsigt. Nä, fy bubblan, vad tråkigt! Alltså, för att vända på steken vill jag minnas våren den skira. Så innan advent lägger jag ut vad som komma skall om sådär ett halvår. Suck, en evinnerligt lång tid! Man skulle vara en björn…gå i ide och vakna till fågelkvitter och musöron.
Vitsipporna trängs i varenda backe och doften av våt jord tränger in i varenda sensor i min längtande näsa. Finns det nåt bättre? Vilken gåva till mänskligheten! Det finns nog ingenting, som kan slå våren när den är som mest praktfull.
Och dom gulliga tussisarna, som lyser upp dom torra slänterna mot söder, kan göra vem som helst alldeles salig av lycka. Den där speciella värmen från solen när man står böjd över den lilla gruppen av tussilago, som formligen skriker ut sin glädje över solens strålar.
Sen har vi dom där gamla pangade kaveldunens irriterande små frön, som far omkring och nästan ser ut som små snöflingor när dom kommer farandes. Men ändå, ett vårtecken så gott som något…Opangat är bäst!
Sverige är ett fantastiskt land. Inte för att jag älskar snö och kyla, men jag tycker om årstidsväxlingarna. Varje årstid har sin egen charm och sin egna särprägel. Om det bara inte vore så förtvivlat kallt på vinterhalvåret, skulle jag njuta även av snön. Men jag lovar förstås inget.
Vinden viner utanför fönstret och… näe, jag stannar kvar i bingen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar