När skeppet Götheborg anlände i inloppet till Ystad var alla där. Alla som kunde gå i alla fall, med eller utan rollator. Ystad är en gammal stad och har en gammal befolkning – sen urminnes tider. Nå, det var en synnerligen magnifik uppenbarelse, som tåldes att vänta på.
Jädrans, vad det smällde när kanonerna dundrade iväg! Och pampigt värre var det! Hade förstås önskat att mina bilder blivit huvudlösa, men då hade jag fått släpa med mej en pall och det iddes jag inte. En fantastisk dag med ett fantastiskt skådespel!
Det var nästan lika mycket folk på båten som det stod folk i hamnen. Och det stämmer förstås inte alls, men packad var den. Ett skepp kommer lastat! Kamera upp. kamera ner, kamera upp och kamera ner. Ja, det var jobbigt att hålla jämna steg med dom som stod framför mej. Alltid var det någons nävar i vägen!
Min stilla undrar är nu hur dom kan hålla isär alla dessa snören. Hehehe, måste jag väl tillägga så folk inte tror att jag är född igår, eller tappad bakom en mast (fniss). Hur som helst har det gått åt några meter. Och det var ju bra för snörmakarna det!
Ja, nu var det ju lite fel färg på flaggan, men den kan ju fladdra stolt för det. Den är svensk och jag känner mej mer som dansk med mitt röd-gula blod i ådrorna. Så fick jag det sagt igen! Fasiken också att min skånska inte sitter där den borde…
Titta där! Det står i gyllene bokstäver Götheborg i rumpan på den allra heligaste. Min aktning för överhögheter är tämligen låg, varför jag dryftar mej till att använda dylika uttryck! Förlåt, förlåt, men det får man med på själva köpet. Man kan ändå tycka att skutan är präktig och den är ju gunås sjöduglig.
Och har man sett på Televinken! Hans överhöghet har sett mej! Han svingar sin käcka smäck och hälsar glatt på mej. På MEJ! Jag tror jag dånar! Ska aldrig mera säga några nedlåtande ord om någon under hela halva resten av mitt liv. Jag har skämt ut mej!!! Men det skiter jag i, för jag repade mej med detsamma. Var det någon som trodde på det?
Nu seglar jag vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar