My new “Bosch-baby”.

 

Jag har begåvats med ett nytt barn – en bosch-baby! Det var ett ögonblicks verk, kan man lugnt säga, men absolut nödvändigt. Min gamla trotjänare sen slutet av 90-talet blev hysteriskt arg på mej och spottade och fräste. Gnistorna for och knäppte oroväckande varje gång jag kom åt den. Ja, den var riktigt laddad. Först trodde jag att det var jag som bar fel kläder, att det var jag som var elektrisk, men insåg snart att det nog var bäst att passa sej.

 

 

Så jag började bläddra på nätet efter en ny sug-mackapär. Kanske skulle jag frångå mina trogna märkesval och köpa en fräsig miele den här gången. Men oj, så många modeller det fanns och prisklasser och användningsområden och storlekar och brummelibrum-ljud. Hjärnan gick i spinn och jag la ner nättittandet tills vidare.

 

 

Dagen efter hade jag sen ett tag bestämt med en väninna att göra stan med en fika. Mina ”blixtnedslag” hade ju inträffat dagen innan så det föreföll ganska logiskt att berätta för henne om vad jag råkat ut för. Inget konstigt med det! Men hon sa genast att vi skulle sticka iväg och köpa en ny dammsugare när jag nu ändå hade möjligheten att få den hem med bil. Great, och oväntat!

Jag hade redan lagt fram snören för att binda fast det stora, otympliga paketet på cykelns pakethållare och förberett mej på att vingla hem med min dyrbara last. Vilken befrielse det var att slippa släpa ”sloppen” (dagens påhitt i brist på annat ordval). Och det kan jag försäkra, att tungt var det!

 

 

Backar lite. Nu står jag i affären och ser alla dammsugarna uppradade efter varandra. Hmmmm, 999 kronor men med dålig sugeffekt – den går fetbort. Miele, tråkigt beige, men med saftig prislapp – bort, bort, bort! Men vad står det på den där härligt, röda saken? Pro Animal (aj, vad det högg till i plånboken!) och sen bar det iväg till kassan.

 

Och det kan jag säga efter att ha pusslat ihop alla delar (det ingick minst 6 munstycken – bara det!) och provsugit en stund på mattan, att jag började fundera på om det var samma matta. Hade jag gått över den lite till så skulle ta mej fanken bara varpen funnits kvar. Prata om sugeffekt!

 

 

Nu står den gamla “gnisterbuken” och surar i ett hörn. Hans dagar äro räknade. Tack och hej, leverpastej!