Uppföljning av ingenting.

 

Jag väntade med spänning (ett gravt överladdat ord i detta sammanhang!) på om “rösten” skulle ringa nu på morgonen, för hans telefon borde ju vara brukbar vid det här laget. Och som på beställning ringer “rösten”, för säkerhets skull både på min fasta och mobilen. Han ville ha hjälp (med stora bokstäver). Det var bara det att han RINGDE från sin fasta telefon. Hur gick det till?

 

 

En halvtimme senare knackade jag på hans dörr och innanför hörde jag nån som ropar “kommer” och sen börjar vissla på nån för mej obekant trudelutt. Säkert en egenhändigt komponerad. Slammer, slammer och dörren öppnas. På ett bord låg sladdar i olika färg och ett koppel av telefonjack. Alltsammans slängde jag ner i kartongen igen, varvid “rösten” satt och gapade som en fisk i ett akvarium. Blubb, blubb!

          

 

Hur kunde han ringa till mej när telefonen låg där på bordet? Jo, han har en annan telefon med luuur och sladd både uppe och nere. Jag slet ut nere-sladden och kopplade den med laddarställningen. Men så ville han ju inte ha det. Följden blev en lååång lektion i hur man får en som systematiskt ALDRIG läser instruktioner att lyssna mer än i fem minuter. Lååång är alltså lika med fem minuter. Det ska ju vara som det alltid har varit…men helst en telefonist som kopplar…

 

 

Sen svor jag över alla japaner, koreaner, kineser och allt där emellan och gick hem. Det tog två timmar tills telefonen ringer igen. Tur man har display så man ser vem det är. Denna gång var det farbror doktorn som skulle redovisa resultatet av mätningen som alltså aldrig blev gjord.  -“Jaha, så intressant! Själv var jag inte med, men det kanske lyckades ändå!” sa jag. –“Jodå, jag har svaret i min hand” hävdade han bestämt. –“Hoppas värdet var bra då!” sa jag illmarigt och la till ett rått skratt.

 

 

Sen blev det en lååång tystnad, men inte för att JAG höll låda, utan för att alla hundra hästarna sprang in i stallet och gnäggade lika illmarigt som jag gjorde innan. Men jag tackade snällt för upplysningen om ingenting och sa glatt “hejdå” efter avslutat samtal. Det är en bra doktor och han tål min humor!

Men som sagt: Allt är inte alltid som det synes vara!