Skåne i mitt hjärta!

 

Det har inte regnat på länge. Solen har gassat och fått oss nästan att vänja oss vid sommartemperaturer under hela april månad. En underbar tid och en underbar värme. Kaffekorgen packades flitigt och “inspektionsrundorna” på landsbygden var otroligt givande. En lång utdragen vår är vad alla önskar sej och det var precis vad vi fick.

 

 

Så kom då lite fjuttregn. Genast blev utsikten disig och bakgrunden obestämbart grå. Det är annat det än att stirra in i en tegelvägg på andra sidan gatan mitt i stan. Nu behöver ju inte jag det, för jag har inga tegelväggar i vägen, bara en småstadsidylls puttriga gamla hus att vila ögonen på. Små söta innergårdar fulla av blommande magnolior och körsbärsträd. Fint som snus!

 

 

Jorden brinner! Ingalunda! Och det är ingen hägring heller. Fukt och värme i kombination kan inte annat än utmynna i en dissymfoni (ej att förväxlas med diss-symfoni. Man får se upp med stavningen här. Jag höll verkligen på att snubbla i min egen ordhabrovinkel... jisses). Åter till bilden som kan ses som en utbredd våreld på längden.

 

 

Och vad skulle en utflykt i det skånska landskapet så här års vara utan ett svanhopp ner i den honungsdoftande rapsåkern? Min absoluta favoritväxt utan motstycke, allt på grund av doften som gör mej berusad och näst intill vimmelkantig och yr. Eftersom jag inhalerar kraftigt när jag ser raps blir jag hööög på syre. Det är ju inte heller så bra. Syre är tyvärr dödligt. I alla fall på sikt.

 

 

Leo ville köpa getost på Vilhelmdals gårdsmejeri och där träffade jag den här lilla killen. Faktum är att vi inte hade ögon för något annat än varandra. Han till och med försökte forcera järngrinden emellan oss. Han försökte krypa under den. Han tuggade frenetiskt på den. Men ack nej, det fick bli kärlek på distans. Forever…

 

 

Så vände jag blicken mot himlen och fick se svalornas kärleksfulla uppvaktning. Av detta myller av svischande svalor lyckades jag få dessa att fastna på bild. Jag är stum av förundran och beundran av deras flygskicklighet. Och evigt tacksam!

Tack, tack, tack!