Ett av mina intressen är arkitektur. Kanske inte så konstigt om man huvudsakligen jobbat på arkitektkontor och ritat hus hela dagarna. Det blir mycket sudda och rita om och sudda igen. Det ska ju bli bra! Så vi börjar sudda bort tornen och sen hängbron och därefter kan vi radera hela borggården. Kvar blev en fyrkantig låda à la skokartong…
Här har vi arkitekten Peter Boisen himself. Det hörs ju lång väg att han är danskt och danskarna är välkända för sin fantastiska formgivning och smak (och då menar jag inte griskött med mera). Boisen föddes under den tidigare hälften av 1800-talet och dog i början på århundradet efter, några och 70 år gammal i influensa.
Och varför skriver jag om just honom? Vad är det för märkvärdigt med denne man? Jo, mest för att han satt en prägel på Ystad som ingen annan gjort. Han tillförde ett nytt sätt att bygga, mestadels i tegel, som ett komplement till den gamla medeltidsstadens korsvirkeshus. Det kunde han göra som Ystads förste stadsarkitekt. Inte illa pinkat!
Här var det minsann inga släta väggar, utan han tillät fasaderna att ha ett språk, ett uttryck, men allt enligt den klassiska stilen som var på modet på 1850-60-talet. Allt hade historiska förebilder, men sen behandlade han dom mer eller mindre fritt. Så lät han då byggnaderna inne i stan ha lite mer dignitet.
Det blev väldigt varierat och han kunde använda olika stilar för olika ändamål. Arbetarbostäderna i utkanten av stan var lite enklare, men med mycket fina detaljutformningar. Jag skulle inte för mitt liv säga nej tack om jag erbjöds ett av dom husen. Vackrare arbetarbostäder få man nog leta länge efter.
Han skapade en stenstad och dom flesta hus han ritade är mer än hundra år gamla och står sej än idag i konkurrensen. Turister som kommer hit tittar inte bara på korsvirkeshusen, utan väldigt många är intresserade av Boisens vackra hus. Så nu vet ni vad jag går och blänger på när andan faller på. Fint som snus och ett gediget arbete!
Nu blir det middag!
Bilderna är lånade från nätet allesammans!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar