Fantastisk eld i Gislövshammar

 

Mitt favvoställe varje år för att kolla på Valborgsmässoeld är tveklöst Gislövshammar. Under dagens lopp hade vi tittat runt lite för att se om vi skulle bryta traditionen för en gångs skull, men dom flesta brasorna verkade bara vara små rishögar. Sen vet jag ju förstås att det vankas överraskningar därborta i öster.

 

 

Vi åkte iväg i god tid för att få en chans att fotografera fina saker sådär på kvällskvisten. Solen stod lågt på himlen och skuggorna var långa och svepande. Ja, lika långa och väldigt svepande som dimman vi snart skulle köra in i. Innan dess kunde vi inte motstå dom skuttande små kalvarna  medan deras mödrar vakade över dom med tydlig oro. Men det var ju ingen ko på isen!!!

 

 

Hmmmm! Skulle det verkligen bli nån brasa? Och skulle den överhuvud taget synas i denna kompakta dimma? Kameran började få svårt att fokusera också. Men dimman lättar nog, tänkte vi hoppfullt och tuffade vidare. Det var dessutom väldigt tomt och öde på vägarna. En känsla av ett gastkramande öde vilade över oss och det blev riktigt spooky.

 

 

En runsten dök upp ur dimmorna. Hade vi färdats bakåt i tiden? Vad händer egentligen? Man kunde nästan känna smaken av dimman, men vi lät oss icke förfasas… Jag vill ändå passa på att inflika i detta mistery att INGENTING blev bättre! Var vi verkligen på väg till rätt ställe? Hade kossorna förvridit våra sinnen?

 

 

Det var hit vi skulle och här parkerade vi Bebe. Några andra bilar fick hålla Bebe sällskap medan vi gick ner mot stranden där kvarnstenarna knackades ut på 1800-talet. Riskfyllt värre! Men dimman var faktiskt inte så kompakt nere vid vattnet. Så bra! Då blir det bilder! Dimman lättade för våra ögon och våra hjärnor tolkade omvärlden som verklighet. Igen! Pust!

 

 

 

Ut ur dimman kom två vålnader. Vi var inte ensamma! Vad ville dom oss? Usch, vad creepy det blev nu då! Det dröjde inte länge förrän det dök upp flera skumma dimfigurer runt omkring och vi beslöt att ta oss fram till brasan. Och vilken tur! Just då tände dom på denna magnifika rishög och fler och fler “normala” strömmade till.

 

 

 

Varmt och gött i brasvärmen! Och sen kom “kaffekorgarna” fram. Men se det var inte kaffe i termosarna, utan som seden bjuder blev alla närvarande bjudna på varm, härlig glögg! I love this! Vi tog några lotter i hopp om att få en flygtur över hela Skåne, men sicken en otur, vinsten föll på nån annan som hade turen på sin sida.

Gratulerar!

Nu Bebar vi hem…