På väg ner till stationen mötte jag en granne. Hon skulle köpa lotter, sa hon. Hon är en riktig turgumma. Jag fattar inte hur hon gör, människan. Så jag bestämde mej för att jag kanske kunde få lite tur bara av att ha stått nära henne ett tag. Kiosken nästa! Jag kom ut med tre lotter – två Tia-lotter och en Triss, inalles 50 kronor. Expediten sa: Då får vi hålla alla tummarna! Men det går väl inte, sa jag. Då kan jag ju inte skrapa!
Lite skratt är också en vinst.
Första Tian var det ingenting på. Attans! På den andra kammade jag hem hela 100 kronor! 100 kronor! Det är ju 100% vinst på den totala insatsen och det är mer än jag någonsin fått på en Tia-lott eller Triss! Bara att buga och tacka! Sen återstod Trisslotten. Jag kände segervittringen…
Jag skrapade och jag skrapade. Ända ut i kanterna så det inte skulle finnas en ända pytteliten möjlighet att missta sej på att det skulle kunna vara en riktig högvinst. Hjärtat klappade som besatt. Vad är detta? Vad betyder en stjärna alldeles ensam? Nu är nåt stort på gång!!!
Men vad får jag se alldeles bredvid stjärnan? Jo, tre lika + stjärna = skrapfältets alla belopp. Jahapp! Ovinst igen då! Fast väldigt nära var det. Då hade jag kunnat kamma hem en nätt summa på över 2 millar.
För säkerhetsskull gick jag raka spåret in på Pressbyrån, för jag KUNDE ju ha sett fel och i annat fall kunde man kanske vända den där nian till en sexa och då skulle det ju vara maxat. Hon bakom disken såg medlidsamt på mej och förklarade pedagogiskt, som till ett barn, att “tyvärr” gick inte maskinen med på att vända några siffror.
Men jag plockade ut mina vunna 100 kronor och kände det som om turen ändå vänt. Man kan få mycket för 50 kronor. Till exempel nästan en hel resa till Malmö. Om tågen går vill säga…
Jag har fått flax! Tack, turgumman!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar