Nyttan av att cykla!

 

Tänk er all den ansträngning man måste uppamma för att cyklandes ta sej uppför en seeeg backe för att komma till macken, som är mitt utlämningsställe av beställda böcker. Tänk er sen hur lååång i synen man kan bli när man inser att man glömt ID-kortet, som man MÅSTE visa upp för att få ut sitt paket. Backen hemåt gick ju i ett huj!

 

 

Men tänk er nu att man återigen tuffar uppför samma backe med ID-kort, pengar, åk-kort, konsumkort, bankkort och jag vet inte alla kort, bara för att vara på den säkra sidan. Det räcker ju tyvärr inte med detta. Man måste ha sin MOBIIIL med sej för att visa upp vilket nummer det står på paketet. Och tänk nu på det värsta som kan hända dåååå! Jo, att man har GLÖMT mobilen och paketnumret!

 

 

Det blir väldigt mycket tänkande nu, för tänk er att jag inte får ut paketet. Dom säger att det inte räcker med namnet för dom har 100-tals paket att leta igenom. Vad gör man då? Välter upp och ner på hela inredningen och morrar högljutt? Går bärsärkagång genom godishyllan med Marabou Mjölkchoklad? Nä, inte jag inte! Jag tar min cykel och öser nerför backen igen. Man får ju tänka på att det gör gott för bilringarna!

 

 

Uppför backen för femtielfte gången med hela väskan full av pappersnäsdukar, plånbok, lille-kameran, mjukiskasse, nässpray och inte minst mobilen. För nu ska det väl ändå lyckas! Glad i hågen äntrar jag disken bara för att upptäcka att telefonjä…eln är DÖÖÖD! Jag försöker med konstgjord andning fast jag inte ens visste vilket hål jag blåste i! I panik prövade jag till och med hjärt/lung-räddning, men nä-hä! Nu kom det däremot ett litet morr. Från mej.

 

Nåt surrade till väldigt svagt. Och så ett litet kvävt pling. Den leeever! Med det allra svagaste ljus som bara gick att uppbringa med ett urladdat batteri, kastade vi oss över dom dunkla siffrorna och med en suck la den av igen. Det mest ironiska med hela den här mobil-historien var innehållet i paketet. Det var två böcker och den ena heter “The afterlife of Billy Fingers”. Men min Billy dog ju inte heeelt…

Life companion var det, ja!