Sista dagen i april med sommarvärme och den utnyttjades till fullo. I morgon drar en kallfront in och så ska det bara vara när man ska stå i timmar och blänga på en brasa. Nåja, Benestads backar är alltid lockande, så vi styrde kosan dit. Där i dom översta våtmarkerna trodde vi att det skulle vara torrt vid det här laget, men där bedrog vi oss grundligt. Vi klättrade och gled, grisade ner oss och låg på alla fyra för att fota gullvivor och annat krytt.
Här går vägen ner till dalen, men om man kommer upp från dalen just här, står man i en kohage och det innebär sånt där piggigt stängsel (taggtråd, heter det visst), som man får krypa under med risk för randig rygg eller tar beslutet att riva sönder byxorna genom att försöka forcera den övre hajtandsraden. Alternativet att gå tillbaka över träsket finns ju naturligtvis också.
Helskinnade med hela brallor och utan minsta rivsår tog vi oss opp, opp, opp på kullens allra högsta topp, topp, topp. Allt som hände mellan vi ställde Bebe på parkeringen och tills vi stod här, vill ingen människa veta. Vi var nämligen mest sura. Ja, om fötterna alltså…
Men sen kom glädjedansen, soldansen, frihetsdansen, surdansen, magdansen eller vad tusan det nu var för dans. Det gloppade om skorna på Leo när han skuttade runt som en elefant på väg ner från slänten. Ja men, är det inte härligt, så säg? Han sa att han skulle köpa sedlar för pengarna så han kunde flyga… Ja, jisses!
Själv landade jag i maskrosåkern och jeansen som redan var fläckiga av jord fick nya, runda, lite guldfärgade mönster av alla maskrosor jag rullat runt i på jakt efter den här snitsiga bilden. Vad gör man inte för konsten?
Knorr, gruffel, mjörr! Det betyder att klockan är dags för att käka middag och det var hög tid att bestämma nåt ätbart. Under tiden passerade vi Baldringe kyrka som låg så vackert inbäddad i rapsen. Rips, raps, fillibom, bom, bom…
ICA nästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar