Vi var båda rörande överens om att man inte kan sitta inne och glo bara för att det tidvis öser ner. Inga små snälla droppar, som knappt lämnar spår efter sej. Nej, det smattrar som från en kulsprutepistol och man blir genomblöt på momangen. Alla vet hur kalla, blöta jeans känns när dom klistrar sej mot benen och särskilt när det blåser 18 sekundmeter. Så oskönt!
Så det fick bli Svartskylle för vilken gång i ordningen det nu var. Vinden ven, men regnet höll sej på behörigt avstånd. Istället fick vi solsken nästan hela tiden. Detta är beskedliga kossor och inte några hjortar om nu någon hade trott nåt annat. Vi gick upp på den bamsiga klöverängen och traskade en bit för att se om det fanns spännande att kolla på.
Det var banne mej ett under att vinden stod stilla den sekunden som jag brände av skottet. Ville ju ha den mjuka färgtonen med mej hem. Jag tyckte nästan synd om kossorna som gick i hagen intill och som inte fick smaka av den saftiga, frestande klövern. Kalvarna brydde sej inte. Dom jagade en bit vit plast. Mjölk får dom serverat när som helst.
Och är det inte konstigt att jag på den blåsigaste dagen i mannaminne lyckades fota en blåvinge som sitter still och att den dessutom inte blev suddig? Okej, jag bad ju förstås min hemliga ramsa, men det visste ju inte fjärilen. Så var den här dan räddad!
Jag kunde ju inte hålla mej för skratt när jag såg kalven dia sin mamma from behind, om man så säger. Hon vankade framåt i maklig takt och ungen följde efter som en sugpropp. Det KUNDE ju ha skett en olycka om det ville sej illa, men mamsen höll igen alla ringmusklerna.
Roligare än såhär blev det inte. Nu väntade ICA och molnen hängde svarta och tunga in över stan. Precis som vi parkerade bilen vräkte regnet ner och vi fick sitta kvar och vänta på att det värsta skulle gå över. Vilka pissdagar vi haft några dar nu!
Usch, det känns som höst…!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar