Här växlar vädret från att vara ca 30 grader varmt till att bara vara 17 grader på några dagar. Och den ena skuren har avlöst den andra. Ibland med förfärlig åska. Nu har det åter vänt till härliga 23 grader, men det lär vi inte få behålla särskilt länge vad jag förstår. Just idag hade vi prickat in en perfekt dag för kaffe hemma i Claes trädgård under det dignande aromaträdet.
Tre glada män och jag. En sån fantastisk dag och ett sånt fantastiskt trevligt möte! Och jag fick räfsa undan nedfallna äpplen för första gången på väldigt länge. Krattartagen satt i tillräckligt länge för att slippa blåsor i nävarna. Det lär dröja till nästa gång skulle jag tro.
Igår fick vi nöja oss med en aning blygsammare grader och en hotfull himmel borta i Kåseberga. Stora, tjocka, mörkblå moln täckte hela Sandhammaren och en bra bit inåt land. På hedarna låg fåren i godan ro och smälte maten, ovetandes om det förskräckliga oväder som snart skulle dra in över dom.
Fascinerade stod vi och glodde som förstenade på “det stora blå” för att kunna fota åtminstone EN blixt. Det måste sett rätt löjligt ut med den stora svarta näsan tryckt mot ansiktet i evigheters evigheter utan resultat. Men det är ju så vi gör, Mattias Klum och kompani, hehehe.
Stora, tunga droppar föll över våra kroppar! Fiiint rim, det där. Vi lubbade till bilen och tänkte att vi kunde fota med öppna fönster. Och hur smart var inte det!? Stora, tunga droppar föll över våra…ja, ni fattar. Aldrig får man vara riktigt nöjd!
Vilka fårskallar vi är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar