Så fort jag slog på datorn idag fick jag nys om ett hus som ligger i en by inte långt från Ystad. Såklart blev vi nyfikna och ville ta en titt på det från utsidan för att se hur det ligger i förhållande till gator och grannar. Byn är inte stor och bussen stannar nästan utanför, så det är lätt att ta sej till Ystad. Ja, nu sitter jag och drömmer igen.
Och medan mina tankar är på annat håll, hör jag ett envist surrande i mitt vänstra öra. Inget ilsket surrande, men eeeenvist och oupphörligt. Jag sitter i en bil på passagerarsidan och har alltså en geting bredvid mej. Förvånansvärt nog kan den köra bil! Normalt sett så skulle jag öppna fönstret och fösa ut den, men han kör ju bra…
Framme vid huset! Åååååh, så fint det ser ut! Så lagom och alldeles perfekt för mej och en geting. Mäklaren får en plingeling från mej och han svarar förstås inte, men jag framför mitt ärende så det hela inte alldeles glider ur händerna. Kojan på bilden ovan är inte ett aktuellt objekt. Det var bara ett normalt utslag av min galenskap.
Efter att ha studerat husets läge med mera, förvandlades surrandet till kackel. Inte ett kackel, utan kacklande som av tretusen gäss uppskrämda till vanvett. Fast nu överdriver jag. Har man fått migrän och sitter bredvid en kalkon, så låter det som oräkneliga gäss även om det bara är en geting som surrar.
Själv satt jag i mina egna tankar och smyckade trädgården, som jag förstås inte har ännu. Och så dukade jag i bersån med fina glas och hällde upp god hemgjord saft, som glittrade i solen. Och just där blev jag åter varse getingen vid min sida. Getingar gillar ALLT sött!
Sen dök havet upp i fjärran. Min längtan till havet ryckte tag i mej och funderingarna gjorde en loop i hjärnvindlingarna. Då bestämde jag mej för att köpa en 10-lott och tro det eller ej – jag vann hela 100 kronor! Det var ju inte illa pinkat!
Snart har jag till ett huuus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar