Hos Claes L i Bösarp

 

Vi börjar väl med en bild på värden själv. En man med mycket humor. Det vet jag alldeles säkert, för han skrattar gott och ofta. Han har ett stort och varmt hjärta, det kan man se i hans ögon. Men det är förstås långt ifrån allt. Han har grönt skägg och gröna fingrar och krulligt hår i nacken.

 

 

Hmmmmm, ja, nu ska vi inte fördjupa oss mer i det. Här rullar vi in på gården och hämtar några stolar inne i huset, där Junsan studsar omkring som en pigg liten makrill och vill ut. Junsan är en söt liten kiiiise. Räfsan åkte ur boden och dom nedfallna aromaäpplena krattades undan i en egen liten hög för sej. Dom fick inte heller vara med på kafferepet.

 

 

 

En röd bil tog kurvan med en snärt. Kan det vara nästa gäst i äppelhavet? Och från det knastrande gruset på vägen ner i det frodiga gräset kliver “sertralinfilosofen” Per-Åke, en annan skäggprydd herre i sina bästa år. Japp, då var det bara kaffet som saknades och den goda rosaspritsade längden från ett kondis i Ystad. Vilket det var, säger jag inte!

 

 

Nu var vi ju lite kort med damer, men the lady in green stod på behörigt avstånd och såg till att alla skötte sej efter bästa förmåga. Slurp, så var kaffet urdrucket och ett förslag om en sightseeing dök upp på agendan. Detta bifölls och lades till handlingarna. Claes bil stuvades full och turen gick norrut mot Åby. Nu är inte detta “Skånska bilder” så ni får finna er i den ofullständiga adressen…

 

 

En vackrare och ståtligare ensidig allé har jag aldrig sett tidigare! På bilden syns bara en del av den, men bakom fotografen sträcker sej allén lika lång om inte längre. För att nu inte sega ut på allt vi fick se på den vida färden, så nämner jag slutligen det fantastiska museet i Bösarp. Vilka fina grejor det finns där! Värt ett besök, mina vänner!!!

 

 

Nu har jag snart tjattrat färdigt. Tycker jag börjar låta som en flock råkor! Av Claes fick jag en “knackesten” (om vad det är får ni läsa en annan gång), redskapsbitar av flinta från eoner tillbaka i tiden (lyckan log mot mej) och ett par blommor som planterades som ett framtida minne av denna dagen plus en kasse äpplen. Funkar det, så kan det bli en bild på dom så småningom. Ja, inte äpplena förstås…

 

        

 

Tack och hej från två vildingar och utsocknes figurer! Plommonmarmeladen, som jag såklart glömde ta med mej i hastigheten, kommer vad det lider. Den är värd att väntas på, hehehe!

Tjing!