Dagar som denna ger mej tillfälle att gruffa och knuffa på tankar, både positiva och negativa. En fråga som varit aktuell länge är varför män (långt ifrån alla) har så svårt att lägga upp ett litet lager av kalsonger. Nä, dom ska helst vara sladdriga, trasiga i sömmarna och för trånga. Så jag gick till affären och köpte tre par kallingar i käcka färger. Nu har gubben lånekalsonger på sej!
Igår var vi en sväng till Kåseberga. Vågorna gick meterhöga och vinden piskade i ansiktet. En hel drös med förväntansfulla surfare låg och plaskade i vattnet i hopp om att den där bautavågen skulle rulla in. Jag väntade också, för jag ville ju ta “bilden” på en riktig surfare. Men vi väntade förgäves. Magplaskbilder fick jag rätt många förstås.
Aggressiva vågor dundrade in i piren och öste tång och gojs över till motsatta sidan, där vattnet rann ner som om alla himlens kranar öppnat sej. Svosch! Dom stackars fåglarna flög mest på trekvarten. Såg dom inte ut att huttra lite grann ändå? En död skata hade kraschlandat framför mina fötter. Den sista stormen…
Mina värsta tankar manglade människors kontrollbehov. Och hur mycket jag än manglar, så blir det inte färre självpåtagna poliser överallt. Dom dikterar yvigt om var man inte får ställa sin cykel, att varje sak ska ha etikett, helst med datum och namn. Dom är inte sena att påpeka andras fel, men dom hinner knappt blinka förrän dom gör egna fatala misstag. Varför blev livet så förtvivlat allvarligt plötsligt?
Livet ska vara kuuuul! Hellre Pippi Långstump än prudentliga Tommy och Annika. Man behöver inte supa skallen av sej eller röka sönder lungorna. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att ta vara på den tid vi får ha på den här planeten. Så varför bråka om petitesser? För hur man än vänder och vrider på det så har man ändan bak!
Nu får ni vänta till nästa sida kommer upp – baksidan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar