Den lååånga färden mot IKEA.

 

Dagens lilla berättelse kommer att se annorlunda ut än vanligt. Bilderna hör inte alls hemma i texten, men dom får sin egen historia berättad i sitt egna sammanhang. Så får det bli! Kursivt!

En konstig dag! Sent bestämde vi oss för att åka till IKEA. Det ligger ju hur långt bort som helst om man tänker trevlig färdväg med bil från Ystad till Svågertorp. Leo fick stora nippran. Hur åker man dit? Ligger det mitt i Malmö? Man kan ju köra vilse! Åh, vad stressad jag bliiir!

 

Bussen från Paddington!!! Nä, nu jäklar! Har vi kört vilse i alla fall!

Nä, men det är busenkelt, försöker jag trösta med. Raka spåret, sörrö, och sen in till vänster och vips så är vi framme. När vi har passerat Trelleborg och kommit upp på västra sidan åker man på dödens väg och sen, sörrö, är det inte alls långt kvar!

 

Ska vi behöva ligga i bakvattnet efter sopbilen heeela vägen? Det luktar ju skunk! Till och med Spindelmannen har fått nog!

Dödens väg? Nä, nä, nä, där vill inte jag åka! Vi skulle ju till IKEA och till Bauhaus och till Stadium och vad det nu var, men inte dödens väg. Icke! Som han såg ut i plytet, karlstackarn! Men efter att ha berättat om utgrävningarna i samband med vägbreddningen, lugnade han ner sej en smula.

 

Ops! Där ligger BH:n och skräpar! Hur hamnade den där? Hoppsan! Där föll den av i blåsten! Nåja, nån annan kanske vill ha den…

Det var lunchtid och då passade vi på att äta en grymt god macka på fiskstället i Smyge. Det blåste halv storm och servetterna for till väders. Brickorna lättade skramlande från bordet. Plastmuggarna rasslade runt och plastkartongerna hittade nästan själva fram till soptunnorna.

 

Okej! Den här bilden hamnade ju där den skulle. Lunchmackan!

Äntligen IKEA! Parkerade på B2 och sen rulltrappan till plan 2. Där började den långa vandringen till Mecka. Det blev några beslag, rosa magneter, nästan en vattenkanna och ett par bra-att-ha-byttor i plast. Mitt i alltihop måste Mr. Stress till toa. Akut! Jaha, då var det dags igen, då!

 

Hej dåååå! Vi ses nån annanstans! Nu ska vi hem och äta svenska äpplen och njuta av den vackra kustvägen. Inte precis i den ordningen, men ändå.

Resten av butikerna skummade vi igenom ganska fort, trots att kassarna fylldes. Nu väntade Maxi i Trelleborg. Äntligen skulle jag hitta svarta linser. Det var mitt stora mål, se. Tänk, vad man får gå igenom bara för lite svarta linser, va!

Linser är bra att ha!