Efter en repa inne på Boan i Tomelilla (där vi träffade på några trevliga grannar) och ytterligare en repa på ICA, också det i Tomelilla (där vi träffade på en av mina allra bästa vänner), gled vi ner till Rejmans konditori, som förstås ligger i Tomelilla (det är noga med att dokumentera var man befinner sej numera, hihihi) och inhandlade något smaskens till kaffet. En lång och invecklad mening, men har man tur så får man ihop det.
Och vad har nu denna komplicerade inledning med denna sandödla att göra? Ingenting! Bara att det blev starten på en utflykt till Fyledalen och banvaktarstugan där. Regnet hängde i luften som det gjort väldigt länge nu. Jag studsade iväg till den lilla fyrkanten där just sandödlan kan visa sej. Och för första gången hade jag turen att få se den. Klick!
Leo undrade vad jag gjorde där, men jag svarade undvikande: “Ingenting särskilt!” Som tur var anade han inte vad jag haft i kikaren (läs: kameran), så han lufsade in i det mörka hålet som leder till en glänta och grillplats. Därifrån kan man ta sej ner till en forsande fors, eller en ålande å, eller en bäckande bäck. Man får välja själv.
Själv tog jag mej upp till spåret för att spåra upp några fåglar. Redan nu kan jag avslöja att det spåret ledde ingenstans för min del. Det knakade och pep i grenverken runt omkring, men några fåglar såg jag inte. Jag vände och gick på syllarna tillbaka en bit. Dom var slippriga, hala och halvruttna, så man fick se upp eller snarare se ner.
Och minsann, ska dom inte ut och åka dressin?! Det var ju inte den bästa tidpunkten precis, för som man ser på damens min, så började det skvätta så smått. Himla otur! Inom några minuter hade molnen släppt ifrån sej allt och utan regnkläder på sej, sittandes på en dressin, kan den upplevelsen inte bli mer än minnesvärd.
Vi tog det säkra före det osäkra och vände hemåt. Intill vägen sprang en orädd fasan. Han såg lite tilltufsad ut, så jag vet inte om det egentligen var en “hen”. Dom fina stjärtfjädrarna was no more. Hade han varit i slagsmål? Hade skördetröskan klippt av honom attributen? Hade gårdskatten varit framme och nafsat?
Ååååh, nu kommer jag inte att kunna sova i natt, för jag tycker så synd om honom! Det skulle du också tycka om du hade ont i rumpan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar