Inspektionsrunda på Österlens kyrkogårdar

 

Soligt och fint idag, men blåsigt! Bebe ska in till farbror Bildoktorn i morgon, så då får vi passa på att rulla runt lite innan. God lunch på Tomelilla Golfklubb, där utsikten är alldeles fantastisk, och sen utforska dom närliggande omgivningarna lite närmre. Kverrestad och Lunnarp ligger nära och därifrån kommer min farmors mor, Bengta, som sen står lutad mot en mur lite längre ner på sidan. Så det kan bli!

 

 

En del åkrar är ordentligt välkammade, medan en del redan är “vända” och ligger svarta och dystra i landskapet. Men vi bryr oss inte så särskilt mycket om det, utan tar oss till första bästa kyrka, vilken råkade vara den i Ullstorp. Jag glömde gå på muggen innan vi lämnade restaurangen. Det kom jag på när jag såg nedanstående bakgrund. Fast det var förstås Östra Ingelstads kyrka, det.

 

 

Och då klämmer Leo till med följande ramsa: “Skit är skit, även i gyllene trosor!” Kan så vara, men nu var det inte pom-pom det handlade om, utan pim-pim.

 

            

 

Dessa bilder är tagna under själva sessionen och för säkerhets skull är toan reglad med hasp, fönstret reglat med tvärslå av både trä och armeringsjärn (om det är för inbrott eller utbrott har jag inte riktigt fått klart för mej ännu) och som grädde på moset har man satt en papperstuss i nyckelhålet. Här kan man sitta tills fan avlöser en…

 

 

Sen letade jag efter min farmors far och mor på den plats på kyrkogården där den sista vilan för dom var. Men vad nu? Dom hade blivit förflyttade till “undantaget”! Lutade mot kyrkmuren står dom nu tillsammans med en massa andra “gamlingar”. Ja, så kan det också gå!

 

 

När vi såg kaffepettern i fönstret längtade Leo ner till Kåseberga. Oki doki, men så råkade vi hamna mitt i dofterna från Österlens kafferosteri. Leo tvärnitade och det var med eld i baken han studsade in och beställde kaffe och en suuuupergooood hasselnötskaka. Vad jag glömde säga var att jag stod först i kön och jag tog en Siena-kaka också. Jag tror jag döööör!

 

 

Tjugo minuter över fem (det här soluret fattar inte att det är sommartid i det här landet!) står vi och glor på denna vackra sak från 1730 eller 1739. Den sitter på en vägg på Hörups kyrka. Nu ska vi snart ta oss hemåt och parkera Bebe på baksidan av huset, så att Leo tidigt i morgon bitti kan åka iväg och få bilen fixad. Hoppas det går fort, annars blir det till att använda apostlahästarna över helgen.

 

 

Yihaaaa!