Vi öste sand, ja ja…

 

Så dumt att jag missade att ta en bild på det, för det var ju ett totalt misslyckande! Har någon mer än vi försökt peta i blöt sand genom en smal tratt ner i tvålitersdunkar (Åsens mjölk)? Nåja, något ska man väl vara ensam om här i världen. Sen försökte Leo ösa upp sanden med en snöskyffel och pilla ner i den knappt femkronors-stora dunköppningen. Det gick sådäääär…

 

 

Jag lämnade honom i sandgropen han lyckats åstadkomma och ställde mej vid badbryggan för att fånga lite vågskvalp. Det blåste inte måttligt heller och sand yrde in i ögon och mun. Det knastrar fortfarande mellan tänderna. Solen dök ner bakom molnen och lekte tittut. Vinden fick spännande nog vågorna att ändra riktning.

 

 

Det känns lite konstigt att stå och titta på havet i mitten av januari och tänka på att det inte är så himla långt till badsäsongen. Där borta på stranden håller vi till då och försöker fånga varenda lilla solstrimma i jakten på D-vitaminer och skönhetsideal.

 

 

Bryggan fick sej rejäla omgångar av piskande vågor. Leo ställde sej framför mej för att fotografera samma sak, men överraskades av ett ofrivilligt fotbad. Tur att kängorna var vattentäta! Alla plankorna till bryggan ligger staplade på hög bakom oss på lagom avstånd från att flyga till väders.

 

 

På stranden hittar man massor av skulpterade formationer. Här en urgröpning dekorerad med sjögräs. Som en liten bivack. Längre bort låg en stubbe och guppade i strandkanten till tonerna av “Till havs, ti-i-i-ill haaavs”. Där lär han ligga till sommaren.

 

 

Den kallas numera Lilla Italien, för en stubbe mera lik en stövel och Italien har jag aldrig sett. Nu var Leo färdig med sitt ösande och fotande så då var det dags att gå mot bilen. Parkeringen låg så gott som öde, liksom minigolfbanan. Ja, jag stod ju där!

 

 

3:ans hål. Bort med lite fallna löv och jämna till lite på banan och svisch iväg med bollen – och där satt den! Beundrande blickar från den glassätande publiken runt omkring. Stolta steg mot nästa utmaning…ett sus när klubban svingas igen och där…flög klubban ur mitt grepp! Plopp, back to reality!

 

 

Nu går vi hem, sa gubben. Ja, nu går vi hem och sätter på hurran, sa gumman. Jag fryser, sa gubben. Jamen, vi är snart hemma, sa gumman. Jag måste nog köpa ett par varmare vantar, sa gubben. Du får värma fingrarna på spisen, sa gumman. Men då bränner jag mej, sa gubben. Men du blir varm i alla fall, sa gumman.

Jag fryser om fötterna också, sa gubben…