Örnlunken

 

Eller om man hellre vill kalla den för Trettondagslunken. Målet är i alla fall att få se örnar. Denna dag hade dom lovat regn. Rejält med regn. Och blåst. Men vad skulle kunna stoppa en naturintresserad med stora förhoppningar om att få se horder av vilt i sin rätta miljö? Dagens äventyr började med en alldeles fantastisk soluppgång!

 

 

Vid Jydarp hade det till slut samlats 60 glada, kikarbehängda och ivriga vädertrotsare. Den äldste var Hodder, nästan 90 år. Att det fortfarande är milt och snöfritt gjorde säkert sitt till att så många kom från Skurup, Brösarp, Sjöbo och Tomelilla. En journalist från Svenskan dök upp och såklart höll sej Ystads Allehanda framme.

 

 

Vet inte om han ser så glad ut över uppdraget…! Nåja, när vi kom fram till Sövdesjön smackade alla upp sina stativ med tubkikare. Övriga hade vanliga kikare, utom jag som hade glömt min i hastigheten. Det kom snart att visa sej vara rätt onödigt att släpa på dessa tingestar, för det var skralt med örnar, hjortar och annat.

 

 

Det räckte med min kamera. Jag fick inte ens plats med hela konkarongen. Vi hade tur där vi stod. Det var lä. Bara 50 meter bort susade det ordentligt i talltopparna. Och varför har man samlats just här? Jo, mitt emot oss ligger sjön och där brukar örnarna hålla till. Själv såg jag inte så mycket som en fjäder.

 

 

Men det gör inget. Platsen är otroligt vacker bara att besöka ändå. En häger kom flaxande med sina tunga vingslag. En flock på 17 sångsvanar betade långt där borta. Några glador förstås. Själva sjön var i stort sett tom på fåglar. Mörka moln drog förbi på himlen och nu var det inte långt till dom första dropparna.

 

 

Fikadags! Nu skulle det bli gott att hålla om nåt varmt! Nerför slänten, sen åt vänster och korsa den lilla vägen på bilden. Lite längre bort i skogsbrynet löper en mur som är alldeles lagom hög att sitta på. Upp halades termosen och porlande kaffe samlades i termosmuggen. En skiva hembakat bröd till det. Det satt som en smäck!

 

 

Plötsligt ropar nån till: –”Räv!” “Var då?” “Där!” “Var då dääär?” “Där i gräset!” “Jamen, jag ser BARA gräs!” Den var där, men väldigt långt bort och det som syns på bilden ska föreställa Mickel. F-n också, att jag skulle glömma kikaren!

Time to move on! Nästan precis när vi satt oss i bilarna kom regnet, sicken en tur! Och det vi varit på kallar jag kul-tur. Så dök det till slut upp en vit dovhjort bland träden, men jag såg typ bara baken på den.

I februari blir det en ny utflykt med Naturskyddsföreningen!

Tack för att ni finns!