Vill ni höra en historia som jag hittade på alldeles nu, alldeles själv? Dum fråga, för den som läser detta kommer inte undan. Och läser man inte historien så kommer man att undra resten av sitt liv vad det var för vits med den. Här kommer den i alla fall!
Kunden till affärsbiträdet: – “Jo, jag hittar inte det där kaffet jag skulle ha!” – “Nähä, vad var det för ett kaffe då?” – “Det skulle vara ett kaffe som heter “Duga”.
Applåder är tillåtna!!!
Vi gick in på Röddingebergs och medan jag stod där och väntade såg jag dessa hjärtan. Och ju mer jag tittade på dom ju mer sorgsen blev jag. Jamen, kolla bara! Hur utfryst är inte den lilla ensamma valnötspralinen? Men efter ett tag vände jag på det och såg hur alla hjärtana istället bedyrade sin kärlek till alla ensamma. Så gulligt!
Ute är det inte lika gulligt, utan grått och vått. Det lär inte sitta nån på den här bänken och hångla på ett bra tag. Här sitter man annars när man vill äta en god glass eller studera människorna som passerar förbi på “gågatan”. Idag var ingen intresserad av att studera nånting utomhus. Man ville bara in!
Det finns ingen som helst anledning till varför jag lagt in den skånska flaggan mitt i detta ingenting. Jag kommer nu att hitta på ett skäl och det är att den har lite glada färger på sej och att den snott sej lite elegant runt sin egen axel. Flaggaxel.
Härom dagen kom jag på en grej, att om man vill ha kontroll över alla andra så måste man vara av ett särskilt slag. Jag känner många som heter Kon Troll. En del stavar det Con Troll för att dom vill kamouflera vad dom är ute efter. En del ser bara ut som vanliga grisar, men det går ju bra det också…
Vad härligt det är när man kan bringa lite ljus i tillvaron! Att bo och leva i Ystad ger åtminstone mej en massa utrymme att hitta på små krumbukter och finurligheter. Dom finns överallt om man vill se dom. Man behöver inte lyfta på alla stenar.
Och inte hacka eller mala heller för den delen! Bara vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar