Det ska va gött å leva!

 

Medan Leo har varit i Västergötland och förmodligen haft det rätt soligt och fint, har jag fått roa mej på egen hand. Det har jag inga problem med. Särskilt inte om jag får botanisera i butiker. Det går bra med vilka butiker som helst. Härom dagen kom jag hem med en mössa till Leo. Han tyckte väl det var lite onödigt, men jag vill ju ha MIN mössa för mej själv. Och då tänker jag i första hand inte på lössen…

 

 

Jag har ett par fina solglasögon med polaroid. Eller hade, mera exakt. Dom bytte nästan omärkligt ägare, utan min medverkan vill jag understryka. Men som den listiga kvinna jag är (håll nu med!) gick jag till affären och köpte ett par nya till mej. Ett par superkvinnliga! Jajamensan! Ingen karl med självaktning vill bli sedd iklädd kvinnosolisar!

 

 

Och nu kan man ju börja undra lite smått vad jag nu kastat ögonen på under dessa två möjliga shoppingdagar. Jo, jag hittade nåt nytt och spännande. Det har kanske funnits i övriga Sverige i flera år, men då måste man tänka på att jag mer eller mindre bor på laaandet. Här har vi minsann inte ens söndagsöppet!!!

 

 

Så hem kom jag med två förpackningar av detta lilla fantastiska mirakel. Tänk att jag köpte två stycken utan att ens veta om det skulle smaka ost med choklad eller choklad med ost. Nu när jag smakat kan jag redan på förhand säga att det krävs hänglås på dom innan Leo kommer hem och kastar sej in i kylskåpet. Sen får vi roa oss med “Gömma nyckeln”.

 

 

Alternativet är att jag gömmer dom bakom huvudkuddarna i sängen och smyger upp dom mitt i natten i skydd av mörkret och slickar i mej godsakerna i största hemlighet. Det är bara det att han har en övermänsklig förmåga att nosa rätt på allt som inte ska nosas rätt på. På tre röda skulle han stå lutad över min säng och fråga om han får smaka.

 

 

Kan någon snäll person upplysa mej om huuur man behandlar ett sånt här problem. Räcker det med terapi eller ska man behöva hota med mattpiskan? Leo går nämligen inte på vad som helst. Han lurade nämligen sin egen lillebror en gång att Kalles Kaviar var giftigt. Det har satt DJUPA spår i brodern! Terapi är nog bäst ändå.

Nä, enklast att snabbäta upp det själv!