Vid det här laget vet alla att jag fascineras av ord och deras ursprung. Ett ord som vi ska ta upp här idag är ordet frukost. För att tydliggöra detta ord mera detaljerat består det egentligen av två sammansatta ord – fru och kost. Så långt är alla med.
Om det är en enda nu levande själ som behagar tro, att detta innebär att det är frun i huset som varje morgon före makens uppstigande ska tillreda en delikat måltid i köket, har fått allting om bakfoten (vilket också är ett intressant ord). I Danmark betyder ordet frukost lunch och där säger man morgenmad när vi säger frukost.
I fornsvenskan sa man frokoster och vips kan man ana sej till att ordet inte alls är svenskt. Förutom möjligen senare delen av ordet – kost. Fro är ett tyskt ord (av vro – uttalas frå) som betyder tidig. Men nu är det ju lite knepigare än så här förstås. För det betyder inte ens frukost, det som vi idag menar med frukost.
Från början var frukosten inte en måltid som man intog det första man gjorde innan man borstade tänderna. Glöm det! Nejdå, man hade borstat tänderna för länge sen, om man nu hade en tandborste över huvud taget. Pekfingret fick nog duga i bästa fall.
Frukost åt man efter det första arbetspasset sådär vid åttarycket eller niotiden. Men sen har socialstyrelsen varit framme och pillat på tiderna och bestämt antalet mackor och hur mycket juice man ska dricka och så bannlyste dom äggen och allt fett. Det var DÅ vi började bli allt fetare…
Nu äter vi frukost som vi vill, när vi vill och hur vi vill! Å gott är det!
******************************************************************************
PS! PS! PS! Det var inte alldeles lätt att hitta bra bilder i egna fotoarkivet, men ni har säkert egen föreställningsförmåga. Jag har ingen bild på frun, ingen bild på nån frukost, ingen bild på tandborstar, ingen bild på…men vad tusan, det handlar ju om historik, så håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar