Utflyktsdag på östra sidan

 

Som vanligt när man tänkt ut nåt så är det nån framme och pillar i besluten. Det blir sällan som man tänkt sej, men i det här fallet gjorde det inte så mycket. Vi hamnade rätt fel, fast rätt, fast det ju inte heller rätt, så egentligen blev allting fel. Men rätt.

 

 

På väg till Havängs Sommarby, som vi alltså inte kom till, passerade vi Maglehem och körde in där det stod Blåherremölla. En kringla varslade om att det kunde vara sevärt. Vi var grymt fikasugna och såg bara den blå koppen som ett mål i sej. Det visade sej vara en hägring. Stängt!

 

 

Om man är två och har olika uppfattningar om riktningen blir det bäst om man bara följer den asfalterade vägen norrut eller söderut och efter Blåherremölla blev det söderut mot Havängs Sommarby. Dit vi ju skulle från början och plocka björnbär. Men inte kom vi dit på detta försök heller…

 

 

Då fick det väl bli Haväng Haväng då! Sommarbyn ligger ju kvar där den ligger så länge. Här är det så bedövande vackert! Obeskrivligt vackert! Det är sällan man får vandra omkring här för sej själv, MEN vilken skillnad mot att promenera på Djurgården i Stockholm!!!

 

 

Såklart var det tådopp i det kalla vattnet. Vågor som sköljer upp över fötterna när man går på en mjuk sandstrand är nästan oslagbart. Konstig strand detta - fotstegen liksom växte upp ur sanden. Mycket förbryllande!

 

 

Jag längtar redan till nästa sommar. Nej, det gör jag inte alls. Varje årstid har sin tjusning. Hösten kan vara underbar, men den får gärna komma sent. Och så insmög sej en liten lögn i texten igen. Vintern är tjusig under en kortare period. Väldigt kort, rättare sagt! Helst inte alls, om jag ska vara sanningsenlig.

 

 

Än är det sommar här i söder och kommer väl att så vara till slutet av oktober. Där i fjärran reser sej Stenshuvud, en favoritplats det med. Nu ska vi snart svänga av mot höger och besegra sandåsarna och gå en fantastisk utsikt tillmötes. På andra sidan åsarna väntar Lindgrens Länga.

 

 

Hoppsan! Lyckades jag hoppa över Lindgrens Länga? Ja ja, det får vi ta en annan gång. Nu är klockan mycket och vi får ta den vackraste av alla Sveriges vackra vägar hem igen. Mot Brösarp alltså och sen svänger vi mot Ystad i stora korsningen. Tur att vi redan klarat av kaffet på Smulans Café!

 

 

Och här tvärnitade vi! Örnie visade upp sina praktfulla vingar!

Birdie nam nam!