Härom dagen var vi i Sövde och snokade runt på en av Sveriges vackraste kyrkogårdar. Vi letade efter Absalons borg, men den visade sej ligga utspridd på alla gångarna i form av små rester av tegelstenar. Ja, det var ju inte lätt att pussla ihop det. Men marken är superhistorisk i alla fall. Absalon levde ju på 1100-talet.
På väg dit igen fastnade vi vid Sövdeborgs slott. Där vandrar jakar eller vad det nu är för nötter i hagen. När vi kom dit låg dom i en slänt och såg allmänt ointresserade ut. Djur som står eller ligger stilla är tacksamma foto-objekt, så klick, klick. Tack, tack!
Slottet ligger otroligt naturskönt med vita ankor inpå knuten. På sjön nedanför slottet låg hundratals med grågäss och skrek (har inget annat ord) och innanför stängslet skällde två vakthundar. Men så länge man håller sej på icke privat mark så får man se sej omkring.
Lägg märke till leksakstuppen som vovven har mellan benen! Skallet lät verkligen som en varning att hålla sej på behörigt avstånd, men kroppsspråket visade på lite lekfullhet. Nåja, fin vovve i alla fall. Nu tar vi oss vidare till Karup och kollar på storkar.
Här är några stycken av dom. Leo tystnade (han är ALDRIG tyst annars) och började smyga runt i buskarna för att få en bild utan rutnät. Dom står trots allt inne i ett hägn. Det blev ett fasligt flaxande och klapprande, för det osynliga hotet i form av Leo, skrapade oroväckande bakom hägnet.
Resten av utflykten ägnades åt en spindelsafari utan dess like. Med eller utan fångst. Med eller utan kors. Leo gick hängivet in för konsten och bad på sina bara knän (nästan) att få BILDEN som skulle revolutionera världen. Gissa om HAN fick den?! Hehehe…
Nu ska jag spinna vidare på nästa blogg…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar