Återbesök i slottsmiljö

 

En ljuvlig lördag som denna måste man ju bara ut i naturen och se hur långt hösten kommit. På söndag är det höstdagjämning och då är det officiellt höst. Så mycket höst tycker jag väl inte att det är. Man känner det mest på luften, att den är hög och lite svalare.

 

 

In emot Christinehofs slott möts man av dessa ståtliga alléer från alla håll, som det anstår ett riktigt slott. På ena sidan om denna allé betar kor och på den andra sidan krusar sej en vacker liten damm med några fina sjöfåglar i. Men nu ska vi inte fastna här, utan ställa Bebe på parkeringen och vandra iväg ner mot ekoparken.

 

 

Och vad har vi hittat här då mitt ute på spången? Avföring från nåt djur kan vi ju snabbt konstatera. Varg, ville Leo få det till. Hans högsta önskan är att springa på vargen som rivit får i Christinehof och ta bildernas bild. Jag tog väl ner förväntningarna på en lägre nivå genom att undra när vargar hade börjat äta stenfrukter.

 

 

Här är spången och på spången står vargspanaren. Det kan jag ju berätta för honom att han knappast kommer att hitta några vargar som kommer simmande emot honom i en damm. Om han höjer blicken lite kommer han snart att få se ett hägerpar som antagligen häckar i närheten. Lättstörda pippisar tyvärr, men får man se dom flyga är dom magnifika.

 

 

Bättre bild än såhär lyckades jag inte få, så den får duga. Paret flög fram och tillbaka ett bra tag. Om det var så att vi störde dom vet jag inte, men jag skulle inte tro det. Dom borde vara vana vid folk, så mycket vandringsleder som det går kors och tvärs här.

 

 

Nej, nej, nej! Inte vargspår! Däremot massor av små klövar efter fåren som betar här. Leo lyssnade och spanade med slidkniven i byxlinningen. Hörde han inte vargen i alla fall? Jag hörde bara oroliga bräkanden från fåren i hagarna runt omkring. Karl´n har ju fått vargar på hjärnan! Suck!

 

 

Vi tar och frågar slottsherren som står i fönstret. Nähe, det gick ju inte. Slottet var ju låst och tillbommat. Men det innebär ju att det spööökar på slottet. Guuud, vad spännande! Och där, mina vänner, vaknade jaktinstinkten hos MEJ! Spökjakt…

Resten tar vi en annan gång! Nu ska jag ut på jakt utan slidkniv…hehehe!