Så var det dags igen då för det efterlängtade hjortbrölet. Jag trodde jag visste rätt mycket om hjortar innan vi samlades i Högestad för genomgång av vad som väntade oss. Jag har varit med om detta en gång förut, men då var jag antagligen så “upphetsad” så jag missade i stort sett allt vad Ingmar sa den gången. Jag minns bara att jag fick hålla i fällehornen. Bara det!!!
Bilderna jag lagt in är tagna nere i Fyledalen under vår privata hjortresa kvällen innan. Hjortarna jag lyckades fota är dovhjortar. Dom brölar inte alls som kronhjortar. Dovhjortarnas bröl påminner snarare om ett fladdrande med läpparna när man försöker härma en sladdrig prutt. Kronhjortarna låter mera som lejonrytande. Och det är detta vi kommit för att lyssna på. Så häftigt!
Avståndet mellan oss och kameran är uppemot en kilometer och min kamera gjorde vad den kunde för att fånga dessa härliga dovhjortar. I bakgrunden hörs några kronhjortar bröla. Eftersom vi är i en dalsänka studsar brölandet mellan bergen och blir ännu mäktigare. Antagligen var vi för tidigt ute. Hade vi stannat till nio eller tio på kvällen hade vi nog fått en rejäl konsert.
Plötsligt trumpetade två tranor högt uppe i skyn. Dom häckar tydligen i Fyledalen, enligt Ingmar, som är skogvaktare i hela Högestadsområdet. Vad han inte vet om vilt är inte värt att veta. Tur vi hade kikaren med oss, för rätt var det var såg vi några mörka stenar som förflyttade sej – jaha, vildsvin. Jag tror adrenalinet rann till ordentligt på Leo för han blev så in i bäng modig.
Han ville in i kronhjortarnas territorium och försöka få en närbild på en ståtlig hanne. Ut över stock och sten, klättra upp på en halvrutten spång, kravla upp för en brant ås och då hörs ett svagt men karakteristiskt grymtande. Vildsvinen är nära och dom är minsann inte att leka med. Lotta lägger benen kanske inte på ryggen, men inte långt ifrån. Det räcker med den konfrontation jag redan gjort med vildsvin vid ett tidigare tillfälle.
Solen hade sjunkit och dimman la sej tät över sänkan. Kossorna bäddades in i den mjölkvita fukten, men dovhjortarna betade vidare upp på slänten. Det började skymma och mörkret la sej snabbt omkring oss. I morgon ska det STORA hjortbrölet äga rum!
Prutt, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar