Stövlar på. Jacka på. Jeans på. Korg och svampkniv framlagda. Kaffet fixat. Äppelpajen nygjord. Vaniljsås vispad. Kameran framtagen. Jamen då så! Mot svamparellskogen, som ligger norrut, men aldrig att jag avslöjar var. Solen sken och det var omkring tjugo grader varmt. En alldeles perfekt svampletardag!
Det var tyst i skogen. En korp eller två hördes. Några småfåglar kvittrade och under våra fötter knäcktes torra grenar. Fjolårets roströda löv täckte marken i bokskogen, men nån kantarell hittade vi inte. Alla möjliga svampar fanns, allt utom kantareller. Inte ens en mygg-jävel stack fram sitt fula tryne! Äh, vi sticker och fikar istället!
Sövdesjön! En makalöst vacker plats. Okej, det är en insjö, men båtarna låg på rad och en och annan var ute och fiskade. Vid sidan av oss låg några tappra eftersläntrare och försökte bättra på solbrännan, men luften är liksom annorlunda nu. Lite höstig och hög.
Så kom ett äldre par med en kajak och paddlade iväg ut mot vassruggen. Häftigt! En vanlig tisdag i början av september månad. Och vi satt vid strandkanten och mumsade på vår äppelpaj med massor av sliskigt god vaniljsås och sörplade kaffe ur vinröda plastmuggar. Det är kvalitet det!
Det känns ju nästan lite löjligt att säga att det är vackert eller fridfullt eller vindstilla eller avkopplande. Det syns ju! En häger tjoade och den försökte vi följa så gott det nu gick. Det slutade med samma resultat som i svampskogen – ingenting. Jäkla pippi!
Vi gick ut på en av bryggorna och fy för Sören! Inte skulle man vilja doppa sej här! Nåt grönt slemmigt jag-vet-inte-vad låg på vattenytan och gjorde sej intressant. Tacka vet jag havet med vågor, tång och jag-har-glömt-vad-jag-tänkte-skriva. Sist men inte minst skulle vi säga “hej” till Absalon som ligger begravd på kyrkogården. Men han var inte där…
Men en liten sädesärla fick pryda slutet på denna blogg istället för den mäktiga hägern, som vi missade med en hårsmån. Igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar