Jag vet inte hur många gånger i ordningen jag vandrat runt och tippat (inte tipp tapp, som en tomtenisse) ettor, kryss och tvåor. Dom flesta gångerna har jag haft kameran med mej och dokumenterat scouterna med sina stekta äppelbitar doppade i kanel och socker, barnen som steker krabbelurer och dykarna i plastburken. Kameran hade jag med den här gången också, men jag fotade inte en enda gång. Det blev bara inte av.
Jaaaa! Man hittar väl inte mänskliga dykare inne i en skog heller! Nä, det ska till en damm och vass och lera och nästan stillastående vatten. Där simmar dom med glatt humör och umgås med små skorpioner, skräddare och dagsländor. En gång om året fiskas dom upp med en fjärilshåv för att sen visas upp för oss okunniga stadsbor.
Och så här ser krabbelurerna ut. Dom steks på en plåt över öppen eld och består mer eller mindre av en sockerkakssmet som hälls ut i små klickar, doppas sen i socker och avnjuts varma. Mums, vad gott. Om nån skulle vilja prova så kommer receptet här:
ca 10 st
2 ägg
1,5 dl mjölk
1 dl socker
4,5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
Gör så här:
Rör ihop till en jämn smet och stek till små bullar/plättar. Man kan antingen ha sockret i smeten eller bara ha det till att vända krabbelurerna i efter stekningen.
Ett tips är att blanda till det hemma och ta med det ut i tex. en senap/ketchupflaska. Det gör det både lätt att portionera smeten på stekjärnet och enkelt att förbereda och ta med.
För att göra det riktigt jobbigt hade man lagt ut sex stycken träbitar av genomsågade stammar från olika träslag. Här gäller det att in i det längsta försöka att inte tappa ansiktet och visa sej dummare än man tror att man är. Alltså är det bara att gissa så gott man kan och garva om det går åt SKOGEN!!!
Tipsrundan var uppdelad i barnfrågor och vuxenfrågor. Vi började med barnfrågorna för om vi kunde dom så kände vi oss duktiga och stärkta inför vuxenutmaningen. När vi hade svarat på alla våra 12 frågor dök det plötsligt upp ytterligare en fråga. Vad nu? Mina rutor räckte inte till! Jag hade bara rutor för 12 frågor… Vad bra! Min lapp var ändå så kluddig så jag kunde få göra om den i målgången och där ändrade jag på mina svar, hehehe…(nä…det gjorde jag inte).
Man blir inte mätt på en äppelklyfta och en krabbelur, som är hälften så stor som en tillplattad golfboll. Vi cyklade hemåt, kastade oss i bilen och i ett huj satt vi i Kåseberga och åt en supergod sillamacka. Så gör vi här i Skåne – lyxar oss!
Å idag regnar det…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar