Mitt pyttiga vindsförråd var sprängfyllt intill utbrott snarare än inbrott. Där stod kattmaten i en gigantisk plastbehållare och dammsugaren precis inskuffad på de sista millimetrarna. Det var inte ens lätt att sortera ut gammalt skräp, vilket verkligen behövdes. En riktigt rälig hamster, det är vad jag är! Och varför pratar jag nu i imperfektum?
Ja, ja, din mat står på en ny plats. So what? Foto: Ann Dessnert |
Husets vaktmästare ringde mej och sa att det snart skulle bli ledigt i ett betydligt större vindsförråd några meter bort från mitt. Låset på det förrådet var nerplockat efter att el-killarna varit där och dragit nya ledningar. Det innebar alltså att jag kunde switcha mina prylar till den större. Vilket glädjeskutt jag tog, men jag insåg också vilket slitsamt hästjobb det skulle bli. Jag. Ensam. Byta innehållet i två förråd. Konstigt nog kan man få hur mycket energi som helst om man bara tycker det är meningsfullt.
Energin är gul som solen... Foto: Ann Dessnert |
Det tog närmre tre timmar och det kändes som att veckans gympapass var avklarad. Och nästa fyra veckors också för den delen. Hejåhå, vad jag klappar mej själv på axeln! Men det satt fint med en balja kaffe efteråt. Dock har jag en enda stor mojäng kvar att flytta, en gammal bordsmangel. Den väger minst ett ton, som en halvstor elefant ungefär. Hoppas jag får hjälp med den…
Tungt, det är vad det är. Foto: Ann Dessnert |
Så var det låset då, som jag inte kan fästa någonstans. El-killarna hade lyckats plocka ner metallbrickan mellan reglarna (hur kan man skruva runt världens smalaste hörn???) och nu har jag inget att fästa mitt lås i. Men det ordnar sej nog. Antar att ingen vill ha mitt gamla bråte…
Kanske skulle byta till ett modernare lås? Foto: Ann Dessnert |
Konstaterar bara att somliga saker sker snabbt i livet och går det som man tänkt sej så blir man själaglad. Detta har jag väntat på i flera år och nu äntligen har det skett. Universum har hört mej!
Bytt är bytt och kommer aldrig mer igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar