tisdag 9 oktober 2012

Bara det att…


Så mycket saker det finns överallt. Så mycket som man inte tänker på, när man bara går förbi varje dag. Självklara saker, för dom har ju alltid funnits där. Jag kan svära på att man kommer att sakna det om det försvann, men det skumma är att man inte minns vad det var förrän det plötsligt är borta en dag. Det selektiva minnet.

Fredakvll 034
Jag i ett tidigare bloggliv?                                                                                                  Foto: Ann Dessnert

Den här urgamla skylten sticker ut från en vägg ovanför ingången till Änglahuset här i Ystad. Det behövs inte mycket fantasi för att förställa sej vad man gjorde innanför väggarna där. Men huset är inte alls känt för något annat än änglarna som dekorerar husets fasad. Ett riktigt gammalt korsvirkeshus från 1600-talet. De äldsta delarna är till och med från 1500-talet. Och det bodde INGA änglamakerskor här, vill jag härmed meddela å det bestämdaste!

Fredakvll 030
John Blunds silverstoft?                                                                                                        Foto: Ann Dessnert

Och den här stiliga blomman (ja, den är förstås varken gammal eller saknad), ser minst sagt märklig ut. Den är äkta ända in i löken! Det står som en sky av pistiller, pastiller, palpeter och pulliputter om den och varje pistill, pastill, palpet och pulliputt avslutas med en silverknopp. Helt magiskt!

Fredakvll 028
Kunde varit mina avlagda!                                                                                                    Foto: Ann Dessnert

Och vem kunde väl ana att ett träd kunde digna av flipflop-tofflor? Ingen skrytsam färg, bara urblekta och knastertorra. Falltofflor, kanske… I alla fall så går man lätt förbi och får inte det där lilla fnisset som upptäckten ger.

Fredakvll 014
Imse Vimse was here!                                                                                                               Foto: Ann Dessnert

Inte bara vissna höstlöv har något att berätta. Vem har varit framme och spunnit det här nätet? Om det är en spindel så lär det inte bli så värst stora byten. Godståget går förbi, om man så säger. Men bara tanken på att väva ett nät just på kanten – vad puckat, men sött!

Nu ska jag spinna vidare på nästa inlägg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar