torsdag 18 oktober 2012

Vässade klor


Idag har jag kommit igång riktigt. Kanske ligger det i tiden eller också har detta grott i mej en längre tid och att det nu var dags att släppa ut det. Jag blir nämligen så vansinnigt trött på att vi alltid sitter hemma vid köksbordet och gnäller över allting. Det är vädret. Det är grannarna. Det är sjukvården. Det är den allmänna tvättstugan. Ja, så där kan jag hålla på.


Tranor flyger sderut 002
Va! Sillburk i tvättstugan?                        Foto: Ann Dessnert

Alltså började jag dagens skrivande med lite förberedning – att vässa klorna. Jag vässar aldrig armbågarna. Det känns lite väl trubbigt att skriva även med vassa armbågar. Min särbo tycker att jag är en söt liten katt, men har vassa klor och nu är det dags att klösa lite.


Lilleman 008
Mina dolda skrivredskap.                                                                                                   Foto: Ann Dessnert

Det ska handla om könsskillnader. Och vad är nu det? Ja, rent fysiskt så är det utomordentligt lätt att skilja på män och kvinnor, men mentalt har en del fastnat i strukturer som är minst sagt förlegade, dumma och oacceptabla. Vi lever på 2000-talet och fortfarande har vi könsbunden arbetsfördelning både på arbetsplatserna och i hemmet. Männen tjänar fortfarande mer än kvinnor. Visst, det är ju tråkigt, men det hjälper inte att GNÄLLA över det. DO SOMETHING!


Kvll vid smbtshamnen 026
Hopp-i-land-Kalle? Men det är ju en hon...                                                                         Foto:Leo Tradefelt

Och det här eviga tjafset om att kvinnor lagar mat varje dag, men män blir erkända kockar. Och??? Nyligen var det någon som irriterade sej på att det var så FÅ MÄN som stickar. Men hon la inte ut texten om hur få kvinnor det är som ligger under bilen och rotar runt… Vad är detta för dubbelmoral? Om man nu känner sej så underlägsen en annan människa så är det nog för att man VILL vara det – medvetet eller omedvetet.


IMG_1954
Leka bör man, annars dör man.                  Foto: Ann Dessnert

Skärpning i ledet! Livet är inte så allvarligt som vi inbillar oss. Träna på att ta tillvara det goda och sluta hacka på allt och alla! Vi har bara denna enda lilla jord och där måste vi lära oss att samsas, vare sej vi vill eller inte. Våga bete er som människor och inte som primitiva varelser! Det finns många anledningar att ta upp ämnet igen framöver, men nu vill jag ha lite kul och snart är det jul…

Min tröja är halvstickad och jag gillar Kaffe Fassett. Och Leo gillar att laga vidunderligt god mat. Så det så!

En rät, en avig, en rät, en rät…nä, nu kom jag av mej igen…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar