Sanna mina ord

Fick vi inte en alldeles förträfflig söndag idag den 28 oktober? Så stark sol och så lite moln har jag inte sett på länge. Det blev till att ta fram Bettan och Grete, pumpa däcken, packa en korg med filt, kaffe och kanelbullar och iväg ner till stranden. Det gick inte att bärga sej.

Det var som väntat rätt svalt i luften, men nu kunde ingenting hindra oss. Mössa och vantar på! När vi cyklade in i Sandskogen höll jag på att trilla av cykeln. Frost! Nä, fy fabian! Det var ju inte direkt fult, men känslan av vinter kröp en aning närmare. Burrrrrr!

Nu är det snart vår igen ska du se, lilla löv!                                                           Foto: Ann Dessnert

Vi kastade oss upp på våra trotjänare igen och susade iväg genom sommarstugeområdet, som badade i sol och ramades in i ett praktfullt färgspektra. Tomt och övergivet. Inte en enda sommarboende så långt man kunde se. Rätt skönt, faktiskt. Sen låg havet där framför oss, blankt och glittrande.

Min barndoms Kåseberga ståtar där ute på udden.                                               Foto: Ann Dessnert

Jösses, så mycket människor det promenerade på Strandpromenaden! Hela Ystad var visst där. Det var många fler än vi som tänkt kaffekorg. Plötsligt började det tjattra och låta högt uppe på himlen. Jag ljuger inte om jag säger att det var hundratals med gäss. En del plumsade ner i havet, en del flög vidare. Jättehäftigt!

Gretes första utflykt på väldigt länge.                                                                        Foto: Ann Dessnert

Vi ställde våra cyklar mot sanddynen och slängde oss på filten för att lapa sol. Vilket privilegium! Sand och sol och en balja mörkrost! Till och med Bettan och Grete trivdes.

Bettan slocknade i solen.                                                                                                  Foto: Leo Tradefelt

Där satt den – kaffeslurken! Men hälften lyckades jag skvimpa ut över bullarna och filten. Det blev färdigdoppade bullar. Men vad gör det? Det blandar sej ju ändå i lilla maggen. Här kunde jag hur som helst stannat hela dan, utan problem. Tur att den kreolska köttgrytan redan var färdig för att bara värmas.

Mamma Svan och pappa Svan.                                                                                        Foto: Ann Dessnert

Och där ute fortsatte tjattret från gässen medan svanparet svärmade för fulla muggar. Vi vill ju se nya små dunbollar nästa vår…

Jo, söndagen var sannerligen förträfflig!