Den där Nogisen

Min katt är en sällsynt vacker katt, i alla fall i mina ögon. Men det har funnits tider då skönheten har haft sitt pris, då jag hotat att göra pälsmössa av honom. Särskilt ofta hände det när han var liten och fullkomligt ostyrig. Mitt hem förvandlade snabbt till en klätterställning för 3000 babianer.

Två megaöron och resten ett klättrande jehu.         

Det gick inte att få pli på kattskrället Nogi. Jag vet inte var jag hade gjort av alla blomsprutor jag samlat på mej, men en enda av dom skulle sitta fint. Djävlar, vad det skulle sprutas vatten! Skulle behövt en högtrycksspruta. Han hade helt sabbat en av mina fleecefiltar, den himmelsblå. Det gick på fem sekunder. Men det må vara hänt. Värre var att han åt och slickade på toalettborsten. Som en hund. Så äckligt! 
Plötsligt blev avståndet lite längre, Från min sida alltså.

Flytta på dej! Här ligger jag!

 
Han växte fort, den lilla odågan, men det betydde inte att hans hyss upphörde. En natt (som så många andra nätter) väckte han mej jättetidigt och måttet var mer än rågat. Där ligger jag astrött och kramar med fingret runt avtryckaren till vattensprayflaskan fortfarande sovande och det lilla fanstyget bryr sej inte. Jag var färdig att börja spruta med Radar istället...

En dag kände Nogi att det var dags för vårstädning. Han hoppade upp i sängen och när matte intet ont anande klappade det lilla livet upptäcker hon till sin fasa att det blir stora blöta tassar på lakanet. Varifrån kunde han fått dessa??? En snabb kalkylering och en kall kåre banar väg längs ryggraden - TOALETTEN! Den lilla söta kissen förvandlades till en illaluktande kloakråtta i mattes ögon. Numera ligger locket ALLTID ned. Hu, en sån snaskig katt!
 

Linslus är mitt namn.

I övrigt räds han inte vatten under kontrollerade former. Älskar att sitta i handfatet och låta en tunn stråle vatten svepa över huvudet, bara för att se hur underligt strålen sprider sej i förhållande till hur man håller huvudet... En märklig uppfinning!

Skaffa större handfat, matte! Jag får inte plats för buuuus....

Han blir nu sju år om några dagar. Lite lugnare, lite läraktigare och mycket större, en kattbjässe. Jag undrar om han läst boken om Mästerkatten i stövlar? Det är så jag undrar om han inte tror att den boken egentligen handlar om honom. Suck, om någon ens för en sekund tror att jag släpper tanken på pälsmössa så har han/hon fel, men jag har förlikat mej med tanken att det finns en viss kärlek i det också.

Jag poserar för modellagenturen, sörrö!

 
Summa sumarum: Inte byter jag ut min härligt, personliga och uppfinningsrika kisse mot något annat. Han får verkligen livet att snurra…

Spinn, spinn!