Stilla lunk

Medan vinden viner till lite extra ute idag, ska jag bläddra i de senaste dagarnas minnesbilder. Sköna bilder som gör det lite uthärdligare sen när träden börjar bli nakna och kala och det blåser iskallt runt vaderna. Hua mej! Vintern är ingen favorit precis!

Strandpromenaden saknar motstycke!                                                                      Foto: Leo Tradefelt

Vi gick förbi ett gammalt tegelhus med en spännande tomt, som man bara kan glänta in i. Det finns massor av sådana spännande tomter och innegårdar och man blir lika nyfiken varje gång man ser dom. Ibland kan man ta en bild, som kanske åskådliggör känslan en smula.

Villa Villekulla.                                           Foto: Ann Dessnert

Trots att solen lyser ganska starkt, men snett, så känns luften rätt så kylig. Och idag ska vi inte prata om kylig – här är det vinterkläder på! Det syns på himlen på nåt sätt. Den blir sådär kornblå och krispig. Krispblå!

Varför tänker jag påsk när jag kollar på denna bild?                                                       Foto: Ann Dessnert

Som den kattnatur jag är, har jag svårt att följa allfartsvägarna. Det dyker hela tiden upp små stigar och gångar, som leder till oanade platser. Magnetiska stigar, som inte kan lämnas outforskade. Det är där det händer saker väldigt ofta i min kattvärld. Ekorrar, som plötsligt visar sej på en gren eller en hjort, som bara står där blick stilla.

Ut i skogen ska vi gå...                                                                                                          Foto: Ann Dessnert

Ett sånt här namn på en “väg” mitt ute i skogen kan jag knappast gå förbi utan att undra. Ja, vem skulle inte det förresten? Den väcker ju all barnslig äventyrslusta man har kvar i sinnet. Den här dagen lät jag dock bli, men jag vet var den finns tills nästa gång. Annars har jag gått på Vilsestigen många gånger och kommit rätt!

Aj, aj, aj, vad knadder!                                                                                                              Foto: Leo Tradefelt

Vad jag inte för mitt liv kan begripa är hur såna där pyttesmå stenar kan formligen hoppa ner i ett par kängor hela tiden. Så irriterande! Men att sitta och vila en stund i solen är förstås välgörande! Skulle suttit fint med en fika också… Men utsikten var fin och luften klar och måsarnas skrän och tångens doft och…nä, nu räcker det!

Varmt om tassarna och gott om käk i tången!                                                                        Foto: Ann Dessnert

Dags att vända hemåt efter den ljuvliga påfyllningen av naturligt D-vitamin. Hej då stranden och Sandskogen! Snart är jag tillbaka och kollar om det hänt något nytt. Varje gång är en ny gång och lika spännande är det. Tills dess får bilden av snöbär symbolisera vad som komma skall.

Smällbär!                                                                                                                                      Foto: Ann Dessnert

Om några dagar är det november…månaden jag önskar inte fanns. Men lika glad är jag för det. Man kan ju alltid förgylla dagen med en härligt god, nybakad äppelkaka och det är precis vad jag ska göra nu!

Äppel, päppel på er!