Tyst i höstskogen

 

Den senaste tiden har det känts som att gå runt i en cirkel. Vyerna upprepar sej. Den enda skillnaden är att träden har lite färre blad än på förra varvet och buskarna har glesnat i samma takt. Kylan tränger in genom byxtyget och solen lyckas inte värma upp den fuktiga vilobänken nåt vidare. Tror att det är dags att göra en vidare sväng i landet snart.

 

 

Som en tur till Vismarlöv och sörpla i oss god soppa eller till Bösarp och fånga in dom sista äpplena innan dom också har dunsat i backen. Förresten kan vi slå ihop dom i samma smäll. Nu blev det äppelmos, men det var inte så det var tänkt. Jag menade förstås att vi först skulle äta och sen masa oss vidare till “före” moset… Vad trött jag blir på mej själv!

 

 

Fast just nu går vi här i våra upptrampade gamla hjulspår. En slirig lera efter grådagens regn, som klibbar fast under skosulorna. Snett, bländande solljus och irriterande tyst i skogen. Bara bondens traktor hörs på avstånd. Hösten är som ett dovt, tungt och jordigt täcke. Gillar inte. Har aldrig gillat och kommer aldrig att gilla. Och doften av gamla löv är lika tung. Kan gilla lite.

 

 

Nu är jag lite väl tråkig i alla fall. För visst händer det saker på vägen. Titta bara! Här ligger ju en flaskborste! Traktorn närmar sej. Track-track-track. Å, nej! Insatsstyrkan får bråttom att leta reda på en pinne att peta bort vad-det-nu-är från en säker död. Ska jag hinna? Var i hela fridens dar äääär alla pinnar? Där har vi en! Så en omild behandling av en flaskborste, som har en unik förmåga att rulla ihop sej. Räddad! Suck!

 

 

Åter till ordningen. Mer solbelyst än såhär blir det inte. Om några veckor lyser solen bara på kala grenar. Varje årstid har sin charm, sägs det. Njaaa, november månad kan jag vara utan. Grå och grå och grååå! Minns i november den ljuva september… Här går jag lite inåtvänt och kisar efter Leo. Han har skuttat iväg till en buske där han sett nåt.

 

 

Men då får jag själv syn på nåt, som ser ut att titta tillbaka. Vad häftigt! Mycket mer blev det inte denna gång. I morgon får vi stämma upp en annan sång!

Hej, hååå, hej, hå…vi till vår gruva gåååå… Och det var ju inte sant, det heller!

Trallala!