Ingen dag är den andra lik! Igår var det en alldeles vanlig olik dag, skillnaden var bara den att vi var på ett för oss nytt och okänt ställe. Det heter Åmossarna och man kan väl knappast kalla dom fyra (om jag minns rätt) sjöarna, som låg som ett radband efter varandra, för en å. Ett populärt fiskevatten verkar det vara och vackert som en tavla.
Hur den här bilden kom in i sammanhanget kan jag inte förklara. Det bara blev så. Här var lådorna fulla. Och många lådor var det. Vad det är i dom har jag inte en susning om, men det bryr jag mej inte särskilt mycket om heller. Det var bara en sann bild sprungen ur det verkliga lantlivet sett från mitt kameraperspektiv. Det var väl ett beskrivande stycke lantpoesi?
Innan vi kom så långt stannade vi för att handla nåt krimskrams var-vi-nu-var och man blir ju mäkta förvånad när man stirrar in i ett par hundögon på den plats där normalt en bilförare brukar sitta. Finns det körkort för hundar? Ingenting förvånar mej längre, så det kanske bara är till att vänja sej.
Och vid detta ställe var Leo tvungen att lätta på trycket. Svårt att hitta en ledig buske utan insyn. Jag trodde han irrat bort sej, eftersom det tog sin lilla stund. Han hade väl för Guds skull inte dråsat i vattnet? Man vet ju aldrig med honom. Annars brukar taggbuskar vara hans värsta fiender. Där ligger han illa till…
Vattnet var lugnt och stilla denna kväll på havet. Måsarnas skrin var det enda som störde lugnet. Solen lämnade en lång, skimrande havsstrimma efter sej och mörkret började så sakteliga sänka sej över nejden. Tångdoften letade sej in i näsan och inte vet jag om det skulle vara nån större njutning att fika vid den här lilla hamnen.
Vi var hungriga och stannade till vid en livsmedelsaffär och tro mej eller ej, ytterligare ett par hundögon stirrar tillbaka på mej med en osedvanligt barsk uppsyn. Bakom ratten tillika! Har hundarna tagit över planeten eller är det som jag sitter här och drömmer?
Voff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar