En misslyckad dag

 

Idag står det helt stilla i huvudet. Vad ska jag skriva om? Leo har inte gjort bort sej på några dar så där högg jag i sten. Och vad har jag själv gjort för dumheter? Jo, jag välte ner Leos havrefraskuddskartong på köksgolvet. Hur många frasiga kuddar ryms i en sån där förpackning egentligen? Nogi ville inte ha några, så jag sopade upp dom 3 miljonerna och öste tillbaka dom i kartongen. Leo behöver ju inte veta nåt…

 

 

Har vi gjort nåt roligt dom senaste dagarna? Jag vet inte om det var så roligt att gå utmed ån nere vid kullamöllan eftersom jag gick ner mej där. Vattensjuk lera, kamouflerad av gröna grästuvor. Jag borde ha vetat bättre än att sätta min högra fot på en sån där “fast” tuva. Alla vet ju att även en lite tuva stjälper stora lass.

 

 

Jag sjönk! Tusen tankar for genom mitt huvud på bråkdelen av en sekund: Att jag kommer ett bli jättegeggig, att jag blir snuskigt blöt, att jag skulle få klä av mej och sitta inlindad i en filt i bilen, att jag skulle vara insmord i lera ända upp till hårfästet, att Leo skulle GAPSKRATTA ÅT MEJ!!!

 

 

Snyggt och smidigt parerade jag den lilla fadäsen genom att endast doppa ner halva skon i lergloppet och undkomma den försmädliga förnedringen med en hårsmån. Men min sko ser ut därefter, så nu hade jag en ljus sko på ena foten och en brunsvartstrimmig på den andra. Aldrig att jag går in på ICA och lämnar avtryck endast med EN sko…

 

 

Nu är skon tvättad i rent vatten, men den ser lite konstig ut. Som att den krympt och krullat ihop sej som en torr ostbit.

Och bilderna till denna inåtvända monolog har inte ett dugg med historien att göra, mer än att visa att det var här vi var. Igår. Jo, förresten, havrefrasen hör ju dit förstås, men dom ska egentligen ligga i kartongen, från att ha legat på golvet, från det att dom blivit utstjälpta på golvet. Hihihi…

Ja, halleda!