Jag blir ju inte riktigt klok på vad som är vad. När jag tittar ut ser jag med all tydlighet att hösten är här. Rödvingetrastarna flyger i stora svärmar och landar i varenda rönnbärsbuske dom ser. Oxelbären verkar vara lika aptitliga och snart är det inga bär kvar till sidensvansarna.
Rent meteorologiskt är det fortfarande sommar här i Ystad. Den sommaren ser jag inte röken av när regnet forsar utanför fönstret i oförminskad styrka timme ut och timme in. På Åbergs trädgård däremot kan man se stora feta knoppar på buskar och träd. Nytt liv. Känns ganska tryggt att veta att livet har sin gång. Att en ny vår är på språng.
På samma buske, som på bilden ovan, kan man se frukterna. Oanständigt eller ekivokt, jag vet inte, men så gör naturen och här hymlas inte. Det är sunt och friskt bara. I hastigheten glömde jag ta reda på vad det är för en växt, så det får man lista ut själv eller kanske ta sej till Åbergs trädgård och leka detektiv.
Den här mysko saken vet jag vad det är. Det finns olika sorters kastanjer och detta är kapseln till en äkta kastanj. Det låg så många frukter runt kastanjen så det såg ut som en hel drös av igelkottsungar. Och långa svansar hade dom – på huvudet! Ja, som det kan bli!
Inne i växthuset frodas ännu tomater av alla de sorter. Den här var stor som en halv fotboll. Det framgår inte av bilden och jag hade ingen tändsticksask eller nåt annat att jämföra med. Tro mej på mitt ord bara! Stor som en melon då, utan överdrift…En sån i skallen och man är dödens! Om den inte är övermogen förstås och då blir det ketchup istället.
Och så blev det ett stopp inne på caféet också. Varm rabarberpaj med två kulor vaniljglass till! Inte dumt, sa Måns och strök sej kring benen på mej. Han hoppade upp i mitt knä och fick en liten smakbit.
Mums, sa Måns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar