Det är kallt som i ett fryshus här hemma hos mej, vilket inte gjorde det helt enkelt att bestämma sej för en promenad i blåsten. Om det skulle vara kallt ute så skulle det ta timmar att tina upp igen. Och nån större idé att försöka knöla in sej i ugnen på 100 grader är nog inte att tänka på.
Men hur ska man veta hur det är om man inte testar. Skor på, halsduk på, jacka på och kameran i näven. Och en påse sopor i den andra. Det är noga det här! Håhå, det var ju ljummet i luften! Gårdsskatan tjattrade som besatt vid sophuset. Antar att den är något irriterad på alla björktrastar som fladdrar omkring i hans lind.
I parken hände det grejor. Jag fick leka Leo en stund och det bara för att OM det skulle bli någon som plurrade i vattnet så hade jag ju kunnat berätta det i en lång serie av bilder. Fast det hände förstås inte och det var tur, men jag undrade varför dom skulle dra över kidsen på andra sidan när nu vagnen stod kvar…
Mot småbåtshamnen och där var det minsann tomt. Så gott som. Blåsten ven i allt den kom åt och jag började få ont i öronen. Inte av vinandet, men det drog lite väl mastigt i masten. Just här var det tomt på folk också. Man stod och putsade och fejade på sina uppdragna båtskrov en bit därifrån. Vilket söndagsnöje!
Jag vände hemåt igen och mötte den här gynnaren. Det ser ut som den fått tag i en kastanjenöt och den hade väl tänkt sitta där på stenen och hacka i sej den om inte jag kommit och stört middagsron. Jag blev bara så fascinerad av dom isblåa ögonen.
Nu ar jag nästan himma! Bakom ett plank susade en massa vippor, vackert belysta av solen. Dom såg alldeles rosa ut och spretade som om dom hade tusen fingrar, Att fota dom var en chansning, som gick hem tillsammans med mej.
Var har jag gjort av nyckeln nu då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar