Idag är det fredagen den 17 oktober och regnet fullkomligt vräker ner. Det är nästan obegripligt hur mycket vatten det kan komma ner från skyn egentligen. Leo ska resa tillbaka till Stockholm och är just nu på väg för att hämta bilen. Han har lånat min röda regncape och om nån ser honom kommer dom att tro att Santa is back in town.
Från och med idag får jag föreviga mina myror i fred utan att nån smygfotar mej…
…eller förlöjligar mej när jag vill rädda en död snok från att bli överkörd.
Jag slipper stå och vänta på att Leo äntligen ska komma efter att i typ tre timmar inte rört sej ur fläcken för att kunna plåta dom där idiotsnabba små sländorna, som pilar iväg över vattenytan med en omätbar hastighet. Och blev det nåt? Nääää. Ingenting!!! Och min tid är förspilld.
Jag behöver inte heller bli påkommen under en “privat sittning” i skogens dunkla djup. Att det ska vara så intressant att klämma dit en stackars utsatt människa med brallorna nere. Vad kan man göra mer än lipa åt fridstöraren och försöka vifta bort honom som en annan mygga!
Hellre då sura lite och på alla sätt visa sitt missnöje ett litet tag…eller ett längre tag om det skulle behövas.
Nu får jag äta mina röda korvar med tollarpssenap i soffan. Tre ska det vara, varken mer eller mindre. Dom kan jag bli grymt sugen på då och då när jag inte har lust att veva runt i grytorna eller steka ägg i parti och minut. Idag blir det fredagsmys med rester från gårdagen.
Efter månader av umgänge med Leo blir man smått galen. Jag säger inte på vilket sätt, men uttrycket i ovanstående bild säger förmodligen en del. Nu ska jag försöka återhämta mej till nästa omgång. Det lär bli snaaart! Så jag säger bara:
Ho…ho…hooo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar