Det ultimata förvirringstillståndet inträffade den 8 september 2014 klockan 14-04-21 vid Björkadammen, som ligger vackert inbäddad i utkanten av den gulliga lilla byn Björka, inte långt från Sjöbo (där Norrland börjar för mej), cirka 2,5 mil norr om Ystad. Ett fantastiskt fiskeparadis för många, meeen…
Dammen stänger kl. 20.00! Jaha! Men HUUUUR är det möjligt? Kan dammar över huvud taget stänga? Drar dom liksom bara täcket över huvudet och säger “God natt”, eller står det några nitiska vakter runt dammen och säger till vilsna besökare att dra dit pepparn växer för nu ska dammen nanna? Dum damm!
Vi stötte på några glada laxar, på två ben visserligen, som berättade att dom fått en vad-det-nu-var på kroken, men den hade turen att lyckas smita från att bli måndagsmiddag. Jag håller mer på firrarna än jägarna. Det kan med all rätt kallas dubbelmoral, för jag äter ju fisk, men då är den redan stendöd och inte mycket skulle kunna få liv i den.
Se bara, så vackert här är! Gräset är nyklippt och frodigt och runt hela dammen löper ett lågt elektriskt hinder, förmodligen för att stoppa alla vildsvin från att böka runt och förstöra. Några enstaka fåglar gäckar oss i vanlig ordning och dom kvicka svalorna dyker huvudlöst ner mot dammens yta för att fånga insekter.
Nu har vi förflyttat oss till en helt annan strand. Vombsjön ligger inte så rysligt långt ifrån Björka, men här ser vi inga fiskare, bara några soldyrkare. Det gäller att ta tillvara solens värmande strålar. Mycket D-vitamin. På sina ställer ser naturen helt förvildad ut. Knäckta grenar på massiva ekar och stranden kryllar av musselskal.
Just den här musslan hade en mindre mussla i “gapet” och den var knepig att pilla ut, för den mindre musslan hade märkligt nog en kotte i “maggen”. Musslorna är inte vackra förrän man kollar på deras insida. Ett vackert pärlemorglänsande skimmer. Tankarna går till sötvattenspärlor och att man kanske skulle kunna hitta någon där på stranden. Men icke! Skorna fylldes dock av kilovis med sand. Inte lika exotiskt.
Dags att tömma dojorna och bege sej till bilen. På vägen hit, när vi passerade början av byn Björka, såg vi en gammal bykyrka modell mindre. Den måste vi bara utforska, men som så många gånger förr så var kyrkan stängd. Det var ju inte mycket att göra något åt. Men jag såg några otroliga solrosor utan för en liten stuga som jag bara måste plåta.
Ja, dom måste ha varit minst tre meter höga! Rasande grant och snart orkar stjälkarna inte hålla huvudena uppe. Nu blev jag sugen på solrosfrön…
Knaper, knaster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar