Dan före valdagen…inte roligt alls!

 

Att välja mellan pest och kolera, menar jag. Jag kan inte förstå varför vi ska slänga ut pengar på att rösta vart fjärde år när politikerna ändå inte tar så värst mycket hänsyn till oss som faktiskt är deras arbetsgivare. Jag önskar att dom kunde korsbefrukta varandra så slipper jag missnöjesrösta. Men nu lämnar vi den sorgliga historien åt sitt öde.

 

 

Vindrutan idag på vår väg mot en skogspromenad. Även om det regnar kan det vara fantastiskt ute i naturen. Den ger en negativa joner som är positiva för oss. På den lilla smala grusvägen kom emot oss en riktig fartdåre. Hade Leo inte snabbt väjt undan upp i grässlänten, så hade vi suttit som två frimärken på hans otäcka lilla bil! Jag lovar att vi hade änglavakt och jag känner mej fortfarande skakad…

 

 

Här i bokskogen såg vi både spår efter vildsvin och massor av hjortstigar. Detta är typiska hjortmarker. Längs med vägen hörde vi lövgrodor på flera ställen och trots mitt ivriga letande hittade jag inga. Dom tystnar ju så fort man närmar sej. Rödhakar fladdrade retfullt förbi ut och in i snåren.

 

 

Men jag hittade ett litet fågelbo, haha! Om det tillhör rödhaken vet jag förstås inte, men det kvittar. Fläderbusken den satt i var gles och dom flesta bladen hade fallit av, så den var väl synlig och satt väldigt lågt. Jag var glad för det är minsann inte ofta man ser såna små bon.

 

 

Mycket märkligt detta! Ett enda stånd med bläcksvamp! Annars fanns här gott om annan svamp som såg ut som monster, så fula som dom var. En överkörd groda hittade vi också. Han skuttar numera runt i grodparadiset där det förmodligen inte finns varken bilar eller andra farligheter för små grodor.

 

 

Utan att först veta om det så hade vi plötsligt hamnat i hjortarnas sammanträdesrum. Här hade dom fejat sina horn för att få bort basthuden. På sidan av några träd var det helt blanknött där barken var avskavd. Så häftigt! På bilden ovan ser man bara spår efter horn sådär 1,5 meter upp på trädet.

 

      

 

Här kan man tydligt se skavmärken. Nu ser man inte hur stora dom är, men den vänstra är ungefär 60 cm och den högra ännu längre. Sen såg vi en grop, en sån som hjortarna urinerar och vältrar sej i för den förföriska doftens skull. Nu började vi undra om vi inte hamnat i vardagsrummet ändå. Bäst att fly innan nån sätter oss på spett!

Bebe! Var är du????