Ibland kan jag tycka att det blir för mycket av facebook. Särskilt den senaste tiden när folk har så “viktiga” åsikter om hur ankdammen Sverige ska styras. Vi kände att vi ville komma bort från tv, fb och alla partiplakat, som står och skräpar överallt. Det blåste kuling, men det var ingenting mot vad det blåste inombords.
Vad kunde passa bättre än en kokosbrownie i Skåne Tranås hos Madame Blå. Där var det partifritt (frånsett färgen på kannan och runt fönstren på huset, hehehe). Leo fick migrän mitt upp i alltihop och satt mest lutad med huvudet i händerna. Ingen Ipren i fickan eller väskan och hon som serverade hade slängt sina. Typiskt.
Leo gick ut till bilen för att kolla om den var låst. Och det var den ju. Leo gick ut till bilen för att hämta sina solisar. Leo gick ut till bilen för att kolla att han hade nycklarna med sej. Och dom låg ju i fickan hela tiden. Han kom tillbaka. Leo gick ut till bilen för att försäkra sej om att plånboken inte var kvar där. Ja, så är det när man har migrän…
Kivik stod näst på programmet. Där är ju så gulligt så man nästan tappar andan. Inte överallt förstås, men vid dom små slingrande byvägarna där husen ligger lite huller om buller. Förr hade man sånt som strandridare och hejderidare. Det var viktiga och betydelsefulla yrken, det.
I Kivik levde många fiskare och överallt på taken ser man tecken på det. Vindflöjlar i alla möjliga modeller. Husen ligger tätt tillsammans och dom små täpporna dignar av stockrosor och äppelträd. Undrar om det var lika idylliskt som det ser ut idag? Tror knappast det. Dom levde ett hårt liv ute till havs året runt i piskande stormar och bitande kyla.
Numera lever man mest på turism i form av sommargäster, Kiviks marknad, Äppelmarknaden och en känd fiskhandel/restaurang. Vi såg knappt en människa nu när vi var där. Turisterna har rest hem för länge sen och kvar står en massa tomma hus och igenslagna magasin. Det blir lite som en spökstad när folklivet försvinner.
Man kan tydligt se att detta fungerar som en sommarbostad, fast det är en stor, vinterbonad kåk mitt i den gamla delen av Kivik. Jag hade gärna bott där året runt. Men så är utflyttningen till storstäderna och trångboddheten. Kom inte och säg sen att det inte finns bostäder när många har dubbelt boende!!!
Sen finns det dom som tar till drastiska metoder när dom ska ta sej ut. Nåja, en kul detalj är det hur som haver och oväntad. Oväntad var också Leos plötsliga hunger och då var det bara att ratta hemåt igen…med några fler suddiga glador i kameran.
Nu ska jag vända kurvan uppåt igen! Den har pekat åt fel håll hela dagen idag! Up up and away…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar